måndag 14 februari 2011

Inbördes beundran....

De är nästan som mobbing, jo på någon slag nivå. En tyst mobbing... Eller de kanske är fel ord... Men inbördes beundran är något hemskt fult, speciellt om de sker hos vuxna. När en del plockas ut, beröms, får presenter och blir uppmärksammad. Medans andra som kämpat på minst lika mycket knappt får ett tack tillbaka, allra helst en ond blick och ett snack bakom ryggen:-(
Jag kan faktiskt inte förstå hur man kan behandla folk olika, alla är vi lika och engagerar oss lika mycket! Men ändå är det alltid vissa som framstå som bättre och har sin lilla klubb för inbördes beundran...
Ska de vara så ska de vara lika för alla, annars kan de kvitta! Alla gör så gott dom kan, jag, du, vi, ja alla och då ska alla få sin del av kakan och visas på samma uppskattning! Alla gör ett bra jobb, men tyvärr syns inte de för hela klanen av invärtes beundran tar över och då syns vi inte längre... *suckar* Om de inte vore för.... Ja då hade jag nog struntat i det?? Kanske borde jag ta upp de? Eller är de en känslig fråga bland oss vuxna?
Jag ska iallafall lära mina barn att alla är lika mycket värda och alla ska behandlas lika vad du än gör och är engagerad i!

4 kommentarer:

  1. Det är klart att alla är lika mycket värda. Fy för inbördes beundran, vidrigt. Imorgon blir det dina kesoplättar till kvällsmat. Kram på Alla hjärtans dag.

    SvaraRadera
  2. Det är så jävla trist med sådant. Och att det ska vara så vanligt hos vuxna är helt bisarrt tycker jag! Det är väl inte konstigt att ungar blir knäppa om de växer upp i tron att vissa är mer värda än andra. HATE IT!!

    Kram M ♥

    SvaraRadera
  3. Kan bara hålla med. Det är jävligt skrämmande att vuxna människor fortfarande håller på med mobbning (för även ignorans är en typ av mobbning!)
    Inte konstigt att barn inte alltid vet hur de ska bete sig mot varandra, när vuxna inte ens vet det... :-P

    SvaraRadera
  4. Jag håller med dig!! Det är så det är tyvärr i vårt samhälle, vissa bara får en massa klappar på axeln medan andra inte får nån. Och som du skrev så är det det bästa att ge sina barn den gåva - acceptans....man ska respektera och acceptera alla! För även om man inte gillar alla - och det är okej att inte göra det - men alla ha rätt att bli respekterade för den man är.
    Kram Emma

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!