Klockan 16:16

Fortsättning från igår....

Vid 11 tiden kom en barnmorska och stack hål på hinnorna så vattnet gick. Innan hon ens hann ut ur rummet kom de intensiva och onda sammandragningar. (Denna bilden är tagen 11:45 och då kommer jag ihåg att värkarna gjorde riktigt ont...) CTG kurva togs för att se så liten i magen mådde bra och så blev jag lämnad för en stund att ha ont;-)

Runt 12:30 tiden fick vi ett förlossningsrum, jag började genast med lustgas och det var en befrielse att andas in denna underbara "drog";-) Men mina värkar blev allt intensivare och det var nog nu jag insåg att vad jag egentligen hade gett mej inpå, dessutom en 3:e gång;-) *aj*aj*
Eftersom att jag inte hunnit de andra 2 gångerna att få mer smärtstillande än lustgas så bad jag därför denna gången att jag skulle ha ALLT;-). Så strax innan 14 kom en narkossyrra upp och började att lägga en EDA. Tyvärr fick han ett akutlarm så jag fick vänta ytterligare 30 minuter innan jag fick in min dos EDA. Åh herregud säger jag bara, helt underbart och jag kunde genast lägga ifrån mej lustgasen och helt plötsligt var jag så "med". Jag kände mej så pigg och klar i huvudet. Jag minns att jag låg och pratade mycket med både barnmorskorna och Jonas, till och med skojade vi och skrattade;-)!
Bebben visade inte några tecken på att sjunka ner tillräckligt så jag bad om att ställa mej upp. Tyvärr rasade hans hjärtljud ner till 70 så jag fick genast lägga mej ner och läkare tillkallades... Jag undersöktes då och han mådde mycket bra, bara att fortsätta vänta på att han skulle halka ner lite till!

Klockan 16:00 började krystvärkarna och jag minns det som om det var igår. Jag kan känna den där smärtan och hur det bränner i underlivet. En flashback öve hur ont och illa det blev vid Alfreds förlossning så helt plötsligt vågade jag inte alls krysta... Men eftersom jag hade gått stöd av 2 läkare, 2 barnmorskor, en undersköterska och framförallt Jonas som puschade mej så började jag åter mitt krystarbete och när jag skulle hålla imot enligt dem så att jag inte skulle spricka, så kom det en sån STOR krystvärk och ut som ett skott flyger Fabian ut. Barnmorskan får tag i honom i sista stund och jag ser i ögonvrån hur hon balanserar en hal och klibbig liten bebis för att inte tappa honom i golvet;-)

Klockan 16:16 den 23 februari 2010 föddes en helt perfekt liten underbar pojkbebis på 3975 g och 53 lång!!! Lyckan var total och all den smärta som jag haft försvann på bara några sekunder!!

Så för precis för ett år sedan i skrivande stund låg jag med en helt nyfödd bebis på mitt bröst! Jag skulle ge vad som helst för att få uppleva detta en gång till i mitt liv, sååå fantastiskt fint. Tror inte det finns något mer underbart än att få uppleva en förlossning!