Skam den som ger sig!

Jag väntade ut degen och vips så började den jäsa värre än en gravidmage och jag kunde stillsamt ställa mej och baka ut mina älskade bullar!
De blev inte bara bra, nej de blev skitbra och goda! Stora, fluffiga och blanka! Skam den som ger sig och jag är glad att jag orkade vänta ut dem! (Fattar inte vad felet var??)
Jag smög när jag skulle baka ut dem och hade lagt killarna, men de hörde ju så klart att jag bakade och kom och joinade mej och bakade sina egna skapelser som blev så fina så! Men de får nog äta sina egna skapelser. Mmm för Alfred hade sin deg på foten och hängde och slängde med och Fabian han pillade snorkråkor samtidigt som han bakade... ;-)
Och jag åt en, nej bara en det fick räcka även om jag hade kunnat sätta i mej 5 stycken till! Jag njöt för vaje tugga och smaklökarna dansade runt i min mun! (En bild säger mer än 1000 ord, och ja det tror jag ni ser på denna bilden ovan hur gott de var;-))
Jag försökte sitta och njuta av den, tugga och känna varje liten smak. Men tror ni jag fick det? Nej för det var både torka bajs, läsa läxa och ta upp mjölken som spildes på golvet...

PMS kärringen (eller så kanske man säger ägglossnoingskärringen?) är på besök i min kropp. Jag både älskar och hatar henne! Jag älskar henne för att hon ger mej så grymt mycket energi och får mej att göra miljoner saker utan att jag behöver andas! Men så ger hon mej en uppsvälld mage värre än om jag skulle varit i v 25... Hon ger mej oxå ett helvets humör och svänger i humöret värre än ett aprilväder...
Just nu är jag glad att hon bor i min kropp! Japp jag kan behövas puschas på med både bakning, fix inför advent och julklappsinhandling... Dock kunde hon ju tagga ner lite med humöret tycker jag ;-) (Tur att Jonas inte har kommit hem ännu, för då hade han garanterat fått sig en känga av Miss PMS...;-))