Jonas är ute och åker mycket bil i sitt jobb... Lika orolig är jag när han är ute och far på vägarna... Tänk om något skulle hända honom något, vad skulle då hända med oss, mej och barnen?
Och tänk om något skulle hände mej något.... Grabbarna skulle inte få ha mej i sitt liv. Jag skulle inte få se dom växa upp, bli deras farmor till deras blivande barn, få krama dem och inte få älska dem...
Vad hände om någon av oss i familjen blir sjuka, allvarligt sjuka... Hur i all världen skulle man klara av det med tanke på att jag nästan bryter ihop nu när jag bara tänker på det....
Ja jag vet att jag har knäppa tankar och förmodligen skulle ni rekommendera mej att ringa de vita rockarna...;-)
Varför jag delar med mej av mina döden tankar? Ja jag vet inte, men det är väldigt skönt att få ventilera sig här på bloggen! Och kanske, kanske är jag inte den enda som tänker så här....?
Jag vet att jag inte borde gå omkring och grubbla på såna här greje... Rena vansinnet egentligen.. För man kan ju inte tänka"tänka om" hela tiden... Man måste ju trots allt leva här och nu och njuta... Ja klart så klart att jag har den insikten;-)
.JPG)
Man kommer i såna här perioder.
SvaraRaderaDet är svinjobbigt.
Jag försöker komma på andra tankar såna gånger, blir knäpp annars.
KRAM!
Du är verkligen inte ensam om att gå med såna tankar och funderingar.
SvaraRaderaJag har mina perioder också.
Jag har inte så många funderingar kring mig själv men jag går runt och oroar mig för mina nära. Jag är livrädd att någon ska hända när jag inte är i närheten och kan "skydda" dom.
En stor kram till dig!
Sånt kommer och går. Det är inte roligt, skitjobbigt minst sagt men jag har fått lära mig att det bästa ibland kan vara ok att låta det kännas så.
SvaraRaderaEtt tag. man får inte fastna i den känslan, utan ett litet tag bara känna att det är jobbigt hemskt och usch.
Sätt ett stopp och gå inte förbi det. Ex en dag, ja då är det en dag, när man vaknar så är det nya tag. är det till kl 18 då är det slut kl 18. Inte lätt och funkade inte sådär skitbra första gångerna för mig men sen så. Har jag haft en tung period så är det turbomys med familjen som funkar bäst. Suga åt sig närhet, kärlek och trygghet.
Jisses låter som värsta moraltanten, typ "äh det är väl bara och rycka upp sig!" inte menat som så, bara ett litet råd i all välmening. Har följt dig ett tag och tycker du verkar va en jättefin tjej och skitstrongt jobbat med vikten!!!.
kram Hannah
Alla har såna perioder, iaf många. Man grubblar och funderar över livet och allt som händer omkring en. Tur är att dessa perioder brukar bara vara en stund och sen så kör livet på i samma takt igen utan grubblerier.
SvaraRaderaOch du behöver inte ringa dom med vita rockar ;)
kram
Jag har också såna perioder. Mår riktigt dåligt då. I och med min sjukdom och medicin så är jag jätteroligt över det.
SvaraRaderaSkickar en stor kram
Även jag har såna funderingar. Det kommer nog i perioder skulle jag tro ofta i samband att man läser om någon annans död eller saknad.
SvaraRaderaDu är inte ensam, dom där tankarna besöker mej oxå, lite för ofta!
SvaraRaderaIbland har ja svårt att somna för ja tänker på, tänk om det skulle komma en tjuv och gå in genom fönstret i Milos rum och göra honom illa, och tänk om det börjar brinna och vi inte hinner få ut Milo!
Usch paniken stiger verkligen i kroppen när dessa tankar kommer.
Men det känns som varje förälder har dom här tankarna så ja brukar tänka att jag är nog rätt mänsklig trots allt ha ha;)
Kram
Även jag har hamnat i en riktigt tung sådan period just nu. är oroligt för precis allt... och tror även att jag är en smula hypkondriker... hör jag nån som är sjuk så går jag och letar symtom... Usch och fy! Man borde leva i nuet i stället och njuta... det är lätt sagt men jäkligt svårt att göra om tanken till praktik! Ju fler barn man får desto fler får man att oroa sig för... tänk att man kan älska någon så mycket, ofattbart!!! Men skönt att höra att man inte är ensam om dessa tankar just nu. Vi får tänka framåt... går mot fina och ljusare tider! Stooor Kram till dig! <3
SvaraRadera// Jennie
Usch, jag tänker oxå mycket sånna tankar i perioder !
SvaraRaderaSpeciellt orolig är jag för C som oxå reser en hel del i jobbet. Att jag sedan kör 40-60 mil om dagen är inget jag ens reflekterar över märkligt nog... ;)
Kram
Känner igen mig en del, tänker nog minst nån gång i veckan på om nåt hände oss i familjen och när R berättade om Sofias änglar igår så bröt jag bara ihop och var ledsen en lång stund. Det är nog normalt att tänka såna tankar ibland,
SvaraRaderakram j.
PS. nåt helt annat - får nog åka till ICA o kolla på de snygga bilderna på dej. Var glad att du gillar att vara med på foto, jag gör det inte!
Men vad skönt!!! Inte bara jag som tänker så. Trodde ja va helt ensam om detta fenomen.
SvaraRaderaHittade till din blogg nyss å här kommer jag stanna. Härliga människa. :))