En känslostorm...

Gud i hela himmelen... Hela jag jag känns som en hel stor känslostorm... Hormonerna i kroppen håller på att göra ett spratt i min kropp och jag vet inte på vilket humör jag är...
Har precis gråtit en skvätt här i min ensamhet... Att gråta hjälper. Då kommer det ut mycket skit som man går och bär på och som måste komma ut på ett eller annat sett! Ja gråta eller skrika är det bästa, iallafall så är det för mej. Och ja just nu fanns det kanske inget alternativ. Jag kunde gärna inte ställa mej här hemma och börja gasta och skrika på min sovande familj...;-)
Jag har haft för mycket tid för mej själv på jobbet inatt... Jag har fått tänka helt i min ensamhet... Ibland är det oxå bra, känslorna kommer liksom ifatt en. De känslorna som jag nog försöker mota bort, som jag inte alltid vill känna, en gnutta ångest eller nej färresten, en gnutta STOR ångest...
Det är därför jag gråter, jag blir så arg på mej själv... Jag gör saker som jag mår dåligt av, som jag ägnar alldels för mycket tid på och som jag bums måste göra något åt... Jag har liksom tappat den där gnistan som jag hade och jag måste hitta den igen!
Livet är för kort för att gå omkring och må dåligt över denna saken... Jag har inget att förlora, jag måste våga! Det är just det. Man vet vad man har, men man vet inte vad man får...
Och nej detta har absolut INGET med min kärlek att göra;-) Så nej nej de kan ni lägga bort;-) Min STORA kärlek och jag ju för bövelen gifta oss en dag snart hoppas jag!
Nu ska jag gå och grina lite till... Ja de känns skönt... Tömma mej lite, så att jag är glad när jag vaknar;-)