torsdag 27 december 2012

För 2 år sedan...

För 2 år sedan på juldagens natt fick vi ett samtal som kastade om hela vår tillvaro... Jonas bror hade fått en stor hjärtinfarkt... Vi, alla nära och kära satt här i Sverige och han var på Teneriffa själv...
Ett flyg bokades snabbt till Jonas och hans andra bror och de åkte dit på annandag jul, där de vakade vid hans sida...
Sakta, sakta kom han tillbaks till livet och idag är han helt frisk!
De där dagarna som Jonas var iväg gick tankarna som ett virrevarr i huvdet.. Man vet verkligen inte vad som ska hända här i livet. Helt plötsligt så kastas allt om och den julen 2010 kommer vi alltid att minnas!
Jag minns så väl att det var såna kontraster på värmen här hemma och där på Teneriffa... Här var det -25 grader, där +25 grader...
Himlen var underbart vacker och snön låg så vackert på alla träden!
 
Idag, 2 år efter är det "bara" -2 grader och vi har varit ute och luftat oss en sväng i det fina vädret!
Återigen har vi tänkt på att man inte alltid ska ta allt och varandra så förgivet... Plötsligt bara kastas livet om utan någon som helst förvarning...
Jag vet att jag inte är den bästa människan på att njuta och ta vara på livet så mycket som jag borde. Men jag försöker att göra det varje dag, trots att jag ibland misslyckas.. Jag njuter av de små fina stunderna som kommer och går. Små ögonblick där vi får vara tillsammans och att alla är friska och krya!

2 kommentarer:

  1. Jag minns det inlägget när du skrev om det.
    Fruktansvärt... det kan gå så fort.

    God fortsättning på er!
    Kram Katarina

    SvaraRadera
  2. Ja, livet förändras när vi minst anar. För ett tag sedan miste jag min mamma. Mammor ska alltid finnas, man tar dem för givet. Mamma som var navet i familjen, som höll på alla traditioner... Den här julen blev inte som andra jular och vi fick oss en tankeställare. Vad är det som är viktigt med julen egentligen? Är det alla (ibland onödiga) julklappar? Är det all hysteri innan med att städa, pynta, baka mm? Eller är det ett tillfälle att ses? Ett tillfälle då många är lediga och man kan umgås. Visst kan man ge varann en julklapp, men ge EN och ge den med hjärtat. Hjälps åt att fixa maten och städa/pynta med måtta. Man är ändå inte till glädje för någon om man är helt slutkörd. Skönt att din svåger frisknade till. Men sådana händelser får oss att tänka till...
    Allt gott till dig. Kram!

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!