Jag är helt förvirrad, vet inte vad jag ska tro...
Under alla år som jag kan minnas så har jag alltid fått höra att frukt är bra, frukt är godis, frukt är nyttig i alla olika sorter och former. Men inte längre?? Frukt är onyttigt och har en himla massa fruktos i sig... Läs här
Som ni alla vet vid de här laget (Med tanke på allt mitt tjat om vikten) så vill jag gå ner i vikt... Jag går inte enligt någon "diet" utan försöker tänka sunt förnuft. Jag kan inte helt skippa kolhydraterna för att sedan köra 2-3 stenhårda pass utan dessa kolhydrater i kroppen. De säger sig ju själv att de inte funkar. Kroppen måste ju ha bensin för att fungera?! Att bara leva på fettprodukter låter i mina öron helt galet. Hur mår man om 10 år? Hur ser vårt inre ut då efter all denna mäng fett? Hur mår kroppen efter att levt på soppor och minimalt med fett?
Ska jag vara den "evige" bantaren som ska skippa de ena efter de andra? Nej jag vill kunna äta ALLT, men med måtta. Just nu vill jag ha en racefart på viktnerdgången, men sen vill jag ju kunna leva med det. Eller hur? Eller låter de galet? Hur många människor lever med sina vikväktar, LCHF, GI, pulversoppor (ja listan kan bli lång) hela livet? Ingen... Eller? Och hur blir de då när man börjar äta "normalt". Man går upp igen och då mycket mer än vad man gick ner, så har de iallafall varit för mej...
Jag får ändå inte in i min hjärna att frukt skulle vara så onyttigt. De måste väl ändå vara nyttigare att ta en apelsin än att sätta i sig en chokladkaka när suget är som värst efter något gött? ELLER?
Jag är helt förvirrad i denna djungel om mat. Trodde jag kunde lite om kost, men de verkar inte som de...
Hur har de gått för er som har skippat alla dessa kolhydrater, gått på olika dieter med mera? Har ni gått upp igen eller har ni kunnat hålla "er" vikt år efter år?
Måste bara tillägga att jag har varit duktig en gång i livet och hållt mej från godis och glass i ett helt år! Så jag kan om jag vill, men vet inte om jag kan leva utan mitt älskade godis... Livet är ju alldels för kort för att ta bort alla dessa godsaker i livet. Men oxå där så måste man ju ändå må bra!
Även att få dricka livets dryck, allstå rödvin. Ska jag skippa de oxå? För alkohol borde ju vara ett absolut förbjudet kort om man ska gå ner i vikt? De är ju huuuur mycket socker som helst i. Men ingen fredag utan ett glass rött.
Jag kan känna så här att så länge jag rör mej i olika former av träning och snabba promenader så borde man väl ändå kunna gå ner genom att tänka sunt? Jag skulle aldrig klara mej att aldrig mera få äta pasta, potatis, grädde, ris, blablabla...
Jag är sååå tacksam för att ni lämnar så många kommentarer till mej, utan er hade de inte varit hälften så roligt att blogga!!! Jag är såå tacksam för att ni delar med er av era egna situationer och erfarenheter!! Jag hoppas att jag inte tjatar ut er allt för mycket med mitt snack om "bantning", de är ju trots allt en väääldigt stor grej i mitt liv just nu;-)!! Så dela med er av vad ni tycker fungerar på just er? Vad tror ni är den bästa grejen att gå ner i vikt med? Ös på med svar till mej!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja men du har ju en sån underbar och rolig blogg så de är klart man vill läsa :) Hihi..
SvaraRaderaOch du, bantning kan du skriva HUR mycket som helst om.. vem gillar inte att läsa om bantning?! Fortsätt med det du!!
Ja bantar man inte så försöker man hålla vikten och ja, båda två är då lika jobbiga och tar upp hela ens tankehuvud ibland! Men som du säger, man ska ju kunna leva med bantningen.. alltså, man kan ju inte sluta med godis helt bara för att, men man kan ju dra ner och unna sig någon gång ibland.. OM man känner att man klarar av det, men det är det jobbiga kommer :( Jag måste nästan vara utan helt JÄMT för att jag inte ska hamna i dessa JAG VILL HA GODIS jämt attacker!
STOOOOR KRAM o lycka till!!
Ett tips för att få lite koll på kalorierna är att gå in och bli medlem på www.tappa.se
SvaraRaderaDär får man kontroll över in/ut balansen, det är enkelt och smidigt.
För egentligen handlar ju allt om att man inte ska äta mer än vad man gör av med, och kan man bara hitta den balansen så kan man äta allt men inte alltid.
Lycka till/ Rosa
När jag gick ner 20kg för 2 år sen gick jag efter tallriksmodellen, kanske lite mindre kolhydrater. Gympade, gick med stavar och försökte röra mig så mycket som möjligt. Att bara gå ner i vikt utan att röra på sig tycker jag låter skumt man mår ju så mycket bättre när kroppen fått sitt. Hjärnan behöver kolhydrater för att fungera det märker jag som jobbar natt. Äter en macka på natten, har försökt utan men då blir hjärnan luddig, äter oxå 1 kiwi och 2 clementiner. Är jag bortbjuden äter jag givetvis fikabröd men har inget hemma. Så låt du sunt förnuft gälla så kommer det att gå jättebra. Heja,Heja!!!
SvaraRaderaJag har provat många sätt att banta. Det viktiga är nog att lära sej vad det är som funkar _efter_ att bantningen är klar.
SvaraRaderaJag äter LCHF-inspirerat. För att min kropp mår bra av det och vikten står still.
Mycket fett/proteiner och lite kolhydrater. Det är nåt jag provat mej fram till.
Det är ju socker i frukt. Kanske kan vara en idé att ha ett uppehåll med frukt för att "rena" dej? Vad vet jag... Då kanske sockermonstret lugnar ner sej?
Med mycket fett/proteiner och lite kolhydrater håller blodsockret sej på en mer stabil nivå och man drabbas inte lika ofta av begär efter godis. Så funkar det då för mej i alla fall.
Och ät ofta. Som på dagis. Högst 3 timmar mellan måltider/mellis.
Kroppen funkar ju tyvärr inte som den gjorde förr, nu när vi blivit "mognare". Så jag tror man måste försöka tänka om och hitta det som funkar. Funkar det inte med vad du gör nu, måste du justera kosten och se om det blir bättre. Enkelt va! ;)
Jag gick ju ned 16 kg under förra året och har hållt vikten än så länge, men nu ska 10 kg bort till. Jag har använt sunt förnuft och Viktklubben. Alltså man måste röra på sig och äta mindre - det är ju rätt enkelt egentligen, men så finns det frestelser längs vägen.
SvaraRaderaJag började ta ovana för ovana som jag hade dvs. bort med godiset först, sen bort med frallorna.
Pepsi max har jag inte lyckats få bort än, men jag dricker mindre nu än tidigare.
Du måste hitta ditt sätt :)
"Sunt förnuft" - låter ju bra. Men funkar det verkligen för en socker/kohydratberoende?
SvaraRaderaÄta mindre - röra sig mer.
Funkar det verkligen för en socker/kolhydratberoende?
Ett beroende är ett beroende oavsett vad det gäller: sprit, spel, sex eller socker.
Säger ni någonsin till en alkholist:
"Du måste dricka lite mindre bara - använd sunt förnuft"
Eller är det så att en alkoholist - eller rökare - ofast måste avstå från ALLT som har med deras drog att göra?
Kan det då vara så att en socker/kolhydratberoende också måste avstå från det?
Fixar du att kolhydrater, äta mindre, röra dig mer OCH MÅR BRA UNDER TIDEN UTAN SOCKERSUG, HUNGER OCH ÅNGEST - så GRATTIS!!!!
Då kanske du inte heller är socker/kohydratkänslig.
Sen tycker jag det är viktigt att ställa sig dessa frågor:
- VEM har lärt oss att fett är så dåligt? Hur länge har den kunskapen följt oss? Fanns den i början av 1900-talet? (nej de kom på 50-talet)
Och hur har utvecklingen av ex hjärtinfarkter sett ut de senaste 50 åren efter att vitt mjöl, socker, margarin och light-produkter ökat? Tror ni de minskat eller ökat? (ökat explosionsartat)
Och om nu frukt är så bra och nödvändigt: hur klarade vi oss i Sverige förut? Tror ni de åt bananer, apelsiner, kiwi för 300 år sedan? Eller åt de svenska osprutade trädgårsäpplen?
Åååhhhj... finn såååå mycket att berätta om.
Läs gärna mer här:
http://www.kostdoktorn.se/lagkolhydratkost-lchf
Och som sagt.... är du "sockeroman", så läs även det här:
http://www.bittensaddiction.com/?page=hjarnan
Försök skala av allt du fått lära dig hittills om kost. Läs och tänk.
Och nu kommer det:
Tänk med sunt förnuft med avseende på människornas utveckling och kost under alla miljoner år..... - kontra de senaste 60 årens kostråd.....
Sunt förnuft......
Vad är vår människokropp designad för att äta?
Kram
/// F
Jag tänker EXAKT som du gör angående allt detta.
SvaraRaderaJag försöker tänka på vad jag äter, vill äta sunt och allt det där. Men jag vill också kunna äta ALLT, med måtta såklart. Därför tränar jag och rör på mej för att inte behöva sätta upp förbud. Förbud ger mej ångest.
Så jag tycker ju såklart att du tänker helt rätt.
Lycka till. Kram Jennifer
Fanns sockerberoende förr i världen, nej jag tror inte det. Förr åt man fett fläsk, potatis och rotfrukter, fet mjölk och grädde. Mannen jobbade ofta i skogen och ute på åkern och rörde sig mycket. Kvinnan hade inga hjälpmedel såsom tvättmaskin, diskmaskin dammsugare mm. så hon fick ju vad vi kallar för vardagsmotion. Idag sitter många framför datorerna hela dagarna, har alla hjälpmedel hemma och tiden räcker inte till att röra på sig. Sen blev ju människorna inte så gamla förr i tiden, vi har ökat medelåldern rejält på 100 år. Känner lite att det här med sockerberoende är inne just nu. På 80-talet skulle man fasta, det var jättebra enligt alla experter, idag vet vi att det inte alls är nyttigt, det går modetrender även i bantning tycker iallafall jag. Karro vi fixar det här tillsammans, eller hur. Puss, Puss
SvaraRaderaÄh jag tänker köra stenhårt på frukt! Oavsett om det inte är supernyttigt så slår det ju godis med hästlängder (inte smakmässigt så klart haha!!)
SvaraRaderaFör många, många år sedan käkade jag BARA frukt ett tag, ingenting annat. Gick ner massa i vikt. Idag skulle jag inte klara det tror jag, men jag tänker inte börja tänka på att frukt kan vara onyttigt på det sättet att jag borde sluta äta/dra ner på det.
Kramis ♥
Anonym: Fanns de alkoholister innan det fanns alkohol? Fanns det folk som var rökberoende innan det fanns tobak och cigaretter?
SvaraRaderaPå samma sätt så är det klart att sockerberoendet inte fanns förr i världen: då kämpade man överhuvudtaget för att FÅ TAG i kolhydrater - för det fanns endast i form av det som finns i naturen. DÅ sa våra hjärnor till oss att: ÄT SÅ MYCKET KOLHYDRATER DU BARA KOMMER ÅT - FÖR DET ÄR ONT OM MAT OCH VI BEHÖVER ALLT VI KAN LAGRA PÅ OSS.
Förr i tiden var socker lyxvara och vi åt kanske 0.5 kg på ett år. Nu äter vi typ FEMTIO kg på ett år.
Är det då konstigt att sockerberoendet ökar?
Det behöver ju inte vara "inne" - utan det kanske är så enkelt att fler och fler blir det? Och att vi uppmärksammar att problemen finns?
Jag har ätit både LCHF och GI tidigare. Mina leder mådde bra i början och vikten gick neråt. Men jag fick otroligt låga blodvärden och lågt blodtryck så huvudet snurrade. Min läkare gav mig mer eller mindre order om att ändra kosten igen. Så då valde jag Viktväktarna online. Jättebra, smidigt och man får äta allt. Förutom ens dagliga 29 points så får man äta 20 veckopoints också och dessa får man dela upp som man vill.
SvaraRaderaKRAM
Sen till er som vill äta av ALLT och ändå gå ner i vikt.
SvaraRaderaJag beundrar er mycket om ni klarar av det och mår bra samtidigt. Och framförallt att ni fixar att fortsätta leva så när ni nått målvikt.
Jag har bantat i 20 år - och på dom 20 åren gått upp 30 kg. Typ.
Viktväktat i omgångar, tallriksmodellat, räknat kalorier, soppat, camebridgat, tränat, fruktat, ätit kinapiller, fastat, ätit fibertabletter, kromtabletter etc etc etc... *suck*
Lchf är inte en diet eller ett sätt att "banta"
Lchf är en livsstil.....
Sen är det inte meningen att jag ska låta så arg som jag gör.
SvaraRaderaMen det handlar om så mycket ilska för min del för att jag känner mig så lurad under alla dessa år av matångest.
Ångest för att jag inte har fixat att:
"äta mindre och träna mer" och äta såsom livsmedelsverkat alltid sagt att man SKA göra.
Har man inte fixat det så har man misslyckats och haft dålig karaktär...
Jag vet dessutom att det är så otroligt många som känner som jag. Som ser att lchf är en befrielse från ett långt fängelsestraff.
Många som kan bli fria från värk i leder, orolig och gasig/uppblåst mage, övervikt, höga kolesterolvärden, trötthet och kraflöshet.
Det är därför jag vill att fler ska få möjlighet att själva ta ställning till det här.
Och helst prova för att ge det en chans....
Och sen är det så att vi alla är olika. En del tål mer och en del tål mindre.
Vissa klarar av att äta GI och ändå må bra.
Vissa - som jag - måste äta NCHF(NoCarbHighFat) för att komma ur mitt beroende. SEN kan jag ev lägga till lite lite kolhydrater. Men mycket kan jag aldrig äta - för jag trillar dit direkt och är borta från kosten i flera månader. Ett beroende är starkt.
Mår du istället som en prinsessa, sover gott, har en mage som fungerar perfekt, en hy som strålar, fantastiska värden som gör alla läkare förvånade, inga mineralbrister eller vitaminbrister, alltid pigg, helt fri från värk, kraft att orka träna...........
Så ska du absolut fortsätta äta det du gör! För då finns ju ingen anledning att ändra.
(Stycket ovan kommer från Anna Hallen)
KRAMAR
Jag är också förvirrad :o)!! JAg ska börja äta mindre och lite nyttigare. Orkar nog inte köra med förbud. Tänker mer livstidsperspektiv än 1kg i veckan tror jag ;o). Tidigare har jag varit ganska manisk när jag bantat....
SvaraRaderaKram!
Och du! Fortsätt uppdatera oss om toan :o)!
Till mobykullan
SvaraRaderaDu lät lite bitsk ;) Men jag kan säga att jag själv har varit riktigt sockerberoende det va så illa att jag käkade ballerinakex i smyg och förnekade vart kexpaket och godis tog vägen. Har också testat mängder med olika dieter och sätt. Jag har testat det mesta känns det som, men så kom en vändpunkt i somras, jag fick ett jävlar anama i mig och bestämde att nu ska fläsket röra på sig och jag ska käka 1589 kalorier per dag. Jag var helt enkelt trött på att vara en tjockis!
Det viktigaste är att man hittar sitt sätt sen om det är att använda sig av GI eller Lchf eller som jag räkna kalorier anser jag spelar ingen roll bara man mår bra!