Avåkning....

Vi har bara slappat hela dagen låång. Fabian hämtades och kom hem vid 2 tiden idag. Douglas och Alfred sov ute hos mormor inatt så dom åkte vi ut och hämtade nu ikväll. Men vädret är ju inte de bästa att köra i... Vi kom en bit på väg när kanten på vägen helt plötsligt suger tag i bilen och vi sugs rakt ner i diket.... Hjärtat var i halsgropen och man hann tänka många tankar innan bilen stannade. Lyckligtvis körde Jonas bara i 50 km/h, men ändå. Bilen stannade långt ner i diket och där satt vi i den nattsvarta skogen. Både dålig motagning på telefonen och kasst batteri gjorde att vi hann ringa kort till mamma för att meddela vad som hänt. Lyckligtvis kom det ett par som kände någon som hade en traktor som kom och drog upp oss ur den stora snödrivan och vi kom välbehållna fram till våra barn igen! Men som sagt, man hinner verkligen tänka mycket. Tänk om de hade stått ett STORT träd där precis, vad hade hänt då? Nu gick de bra och jag hoppas verkligen att detta var den allra första och SISTA avåkningen för oss!!

Tur att det finns så vänliga själar som ställer upp och hjälper till när nått sånt här händer! Ett STORT fång rosor till dem!!!

Nu ska jag krypa ner och ta igen all min sömn som jag inte fick inatt. Erkänner att jag minnsann har känt mej lite sliten idag... Är inte van att vara ute och svira på nätterna längre;-)