Skryta bör man!

Vi har verkligen världens duktigaste 9-åring! Ikväll har vi varit på utvecklingssamtal för lilla Mr Grunditz!
Han klarar verkligen skolan med bravur och jag önskade så att jag oxå hade varit lika lättlärd som han när jag var lika gammal som han!
Läsa och skriva är no problemas för Douglas. Matten tycker han är mindre roligt, men klarar oxå det superbra.. Dock tror han inte lika mycket på sig själv där, så just i det ämnet får vi puscha honom lite extra!
Jag gapar med den stora munnen när papprena med tal och alla berättelser kom fram! Alltså kunde vi verkligen så mycket och var så duktiga i den åldern? Nä jag tror banne mej inte det...
Ett skriftligt omdöme i alla ämnena fick han oxå! Tycker jag är bra, men om det nu skulle införas betyg från den här åldern är jag helt imot... Tror inte alls på det systemet. Kan tycka att det blir ännu mer press på barnen och då tror jag att det kan barka åt fanders...
Tyckte själv att det var nog med press att få betyg från årskurs 7... Åh herre jesus, dom betygen vill jag inte ens minnas... Dom ligger långt ner i en kartong ute i förrådet, inget jag är stolt över...

Han gillar allt utom att gå i skolan, skriva, räkna, jobba i klassrummet och att ha läxor..  Men allt annat tycker han om, tur är väl det...
En stor klass på 26 elever resulterar i stökiga klasser och mindre arbetsro, vilket är självklart att man då kanske inte gillar att gå i skolan och att jobba i klassrummet...Synd att man inte längre kan försöka ha lite mindre klasser, jag tror att samhället skulle vinna på det i längden! Säger jag, som hade 5 stycken klasskompisar i min årskull och fick gå parallellt med klassen under som hade 11 elever;-) Men så gick jag i den minsta byskolan oxå, en lugn och harmonisk skola med si så där 50 elever på hela skolan... Att sedan lärarna (speciellt en) var mindre kompetent och nog hade fått sin lärarexamen i ett cornflakespaket, ja det är ju en annan sak... Specillt om läraren säger vid en mattelektion: -Svårt fall, doktorn grät.. Tror ni jag älskade matte sedan? Nä jag sket fullständigt i den, enda till jag pluggade på komvux och helt plötsligt fattade det här med alla räknetal hit och dit och en ny värld öppnade sig!
Jag är i vilket fall som helst stolt som en stor tupp över vår superduktiga 9-åring som klarar skolan med bravur! Skryta bör man, speciellt om sina barn!;-)