Det är ju inte konstigt att man är gråhårig...

Igår...
En bra dag på många sett, men oxå en dag där svetten pärlades hårt i min panna och tårarna brände hårt bakom ögonlocken...

Dom här två...
Dom vet hur man ska få sin mamma gråhårig, svettig, lätt hålla sig för skratt och att tvinga bita sig i tungan och att locka fram all den pedagogiska charm som man kan ha en i en kropp...

Igår morse checkade vi av ännu ett tandläkarbesök med Alfred! I väntrummet var det en go och härlig kille som lekte lite i vrån där alla leksaker fanns! Han kom och slog sig ner i en stol bredvid mej och frågade om det inte strax var våran tur?
Våran tur kom och när Alfreds namn ropades upp av sköterskan kröp det fram en ilsk pojk som vägrade följa med in.. TOTALVÄGRADE, skrek och var galen...
In kom vi, ja för har man åkt till tandläkaren för bokad tid, så VÄGRAR jag låta hans vilja vinna bara för att han helt plötsligt kom på att han inte ville gå in och träffa tandsköterskan igen...
In på rummet kom vi och lika snabbt var han ute. Innan mina ögon hann blinka hade han öppnat dörren och var på väg ut till parkeringen.. Jag sprang så klart efter en skrikandes, ilsken pojke där i korridoren.. De måste ha sett kul ut nu när jag tänker efter...
Tårarna sprutade på honom och svetten lackade från mej...
Efter mycket mut och prat så kom vi till slut överens om att sköterskan skulle få göra det hon skulle få göra, pensla på flour som tog exakt 1 minut att göra...
Allt detta bråk och skrik i 15 minuter för en enkel liten sak...
Jag var helt slut efteråt, både psykiskt och fysiskt.. Gjorde jag rätt som "tvingade" honom till detta? De var ju inget som gjorde ont och inget som var farligt och som absolut inte kan sätta några spår i hans själ att aldrig mera vilja sätta sin fot hos tandläkaren igen...
Hade jag sagt att vi skulle åka hem, ja då hade han ju vunnit och sedan vetat att så fort han sätter sig på tvären när det är något som han inte vill, ja då får han som han vill...
Många tankar hann flyga genom mitt huvud innan persen var över i undersköningsrummet.. Det är sannerligen INTE lätt att vara förälder, verkligen inte..
Jag lämnade till slut en glad kille på förskolan, men en ledsen mamma på sitt jobb... De är sannerligen inte roligt när barnen beter sig så, speciellt inte på en sånt ställe...
Han ville inte prata om detta sedan, han skämdes och det tycker jag är bra för då förstår han att han gjort fel...

Igår när vi kom hem från jobb, skola och dagis hann vi knappt parkera bilden förrens grabbarna flög ur den och kastade sig på sina cyklar. Sedan försvann dom till kompisar och jag visste var de höll hus! De åker till barnen här på gatorna och dom är ett gäng som "hänger"
Men när vi framåt sena eftermiddagen skulle åka ner och handla och det var dax för de andra barnen att åka hem och sluta upp med sina föräldrar, så var våra 2 minsta borta... Puts väck.. Ingen hade sett dem...
Vi åkte runt på varje gata upp och ner, frågade alla. Men nä ingen hade sett dom där 2...
Jag är verkligen ingen som oroar mej i onödan.. Nä absolut tvärrt om.. Jag är den som är lugnast när andra stirrar om sina barn..
Efter 30 minuters letande kommer de plötsligt på gatan och cyklar och är så där cool lugna! -Vi har bara varit hos Theo och lekt med hans marsvin..
Vi har varit hos alla andra och letat och frågat, men inte hos dom.. Så typiskt! Men dom höll ihop dom där 2, som ler och långhalm och lämnar inte varandra en gång! UNDERBART!
Men just då i slutet innan vi hittade dem. Kom den ena konstiga tanken efter den andra. Kan någon ha tagit dem? Vad har hänt? Har dom cyklat över gatan som är ett stort NO NO? Har dom ramlat i bäcken? Ja frågorna var många.. För man vet ju aldrig.. Men en sak vet jag, dom håller ALLTID ihop!

När vi sedan kommer till affären kommer Alfreds humör fram igen.. Skrik och gap och ett raseriutbrott utan dess like.. Jag hade ju i all hast lovat honom en film där hos tandläkaren OM han skötte sig.. Men han skötte sig inte och han fick ingen film!
Ett skrik och gap som var helt i onödan och vi fick många blickar på oss där i affären för hans skrik.. Såg deras blickar: Ja men köp den där filmen till honom.. ALDRIG, aldrig i livet! Jag står på mej, har man lovat en sak så ska man lova det. Men han skötte sig INTE hos tandläkaren och då får man heller inga filmer!

Ja alltså slutorden på hela den här historien... Det är ju inte konstigt att man är gråhårig med dessa små guldklimpar som gör att psyket får testas både en och tre gånger...;-)