Jaaaaa, jag klarade det!!!!!

Jag är så in i bövelen stolt över mej själv!! För i eftermiddag har jag klarat av ett av alla mina mål som jag har!
Vaknade upp imorse och kände att idag är det jag som springer en mil på under en timme!
Sagt och gjort. Jonas körde ut mej till mamma och jag började springa med gassande solen i ryggen. Benen kändes ganska så lätta men efter 5 km började vänsterknäet att göra riktigt ont. Jag bet ihop och tog fram pannbenet och knäet blev bättre efter 6 km och jag sprang på! Inte en chans i världen att jag skulle stanna, ALDRIG! Har jag bestämt mej för något, så har jag! (Mitt andra namn är ju ENVIS;-))
I mål tog jag mej och mina en mil fick jag ihop på under en timme! Närmare bestämt 58.03 minuter!!!
Jag är så glad att jag har de där pannbenet, det där jävlar anammat i mej, annars hade jag nog aldrig klarat av rundan i dag, med tanke på att solen var het och munnen kändes som ett snustort sandpapper av värmen!

Vägen som jag sprang är så fin och jag njöt hela tiden av den fina skogen, tystnaden, backar upp och ner och flåset från mej själv;-)
Nya mål har jag så klart redan nu;-) Jag ska mala några mil till, sen ska jag upp några kilometer till! Mål är bra, jädrit bra!! Så jag siktar på att springa 1,5 mil på under 1:30 innan augusti är slut!

Jag är nöjd med snitt tiden, faktiskt väldigt nöjd och klappar mej själv på axeln: Bra jobbat Karro och fy fasen va jag är stolt över mej själv!
Jag kan bara säga så här: Hade jag inte trampat så förbenat mycket på min CT under vintern så hade jag aldrig haft den goda fysiken som jag har idag, aldrig!! Det är den (och så klart mitt pannben och jävlaranamma) som gjorde att jag klarade milen på under en timme idag!!
Summerar den här milen till att det gick galet bra och jag kände mej pigg i benen under hela milen och ett underbart glädjerus springer just nu runt i min kropp!
Återigen, kan jag så kan DU!!!