Som man vill bli behandla, behandlar man andra...

Det finns människor och så finns det människor, det kan vi ju vara ganska rörande överens om eller hur?!
Vissa människor som liksom kryper likt äckliga små löss innanför skinnet bara för att få reda på saker och ting. Nyfikna så att dom skulle kunna gå över lik bara för att få veta något innan någon annan fått reda på det. Att dom sedan är tysta som små möss om sig själv och aldrig någonsin skulle berätta något, ja såna människor finns det oxå...
Människor som njuter så att dom har ett stort hånflin på sina läppar när det går dåligt för någon annan, myser och liksom fnissar bakom ens rygg. Fy va äckliga...
Om jag är irriterad? Jo då det kan man lugnt säga...
Att säga hej, hur svårt kan det vara? Titta upp och mötas med blicken...
Alla behöver ju så klart inte vara som mej som pratar på både in och utandningen och övertrevligt mot allt och alla, men man kan väl iallafall försöka...
När man som vuxen skyller ifrån sig gör att jag nästan vill kräkas rakt på den personen... Det är väl för bövelen mänskligt att fela någon gång i livet?
Att sedan personer njuter när någon annan har gjort fel, det stör mej ännu mer...
Jag försöker lära mina barn att erkänna sina fel, berätta på en gång att något har hänt eller om något till exempel gått sönder utan att skylla på någon annan. Men vissa vuxna verkar som om de helt har tappat sånt förstånd...
Att man oxå lovar en sak och sedan inte håller det, ja det gör mej totalt galen och jävligt ledsen! Okej att jag oxå kan glömma bort saker och ting, för det gör jag ofta. Men inte viktiga saker och jag försöker ändå ta tag i dom hur jobbiga problemen än må vara. Tror att det är bättre att ta tag i dom i tid än att dra på det, för då blir dom hundra gånger större och svårare att ta tag i sedan..
Jag har sån lust att bara ställa mej inför dessa människor och skrika: SOM MAN VILL BLI BEHANDLAD SJÄLV, BEHANDLAR MAN ANDRA! Tyvärr tror jag inte att det skulle klarna i knoppen på dessa människor ändå, för dom fattar inte bättre...
Gud jag skulle kunna fortsätta hela kvällen, spy ut hur mycket som helst. Men jag gör inte det, jag försöker fokusera positivt...
Jo för det hjälper faktiskt att ta en (eller som jag två) jävligt ful bilder och skriva ner det som man tycker och tänker! Då kommer det positiva krypandes igen och dom där människorna som jag spyr på trampar jag ner i asfalten, hoppar jämfota på och hoppas på att dom försvinner för gott!;-)