Gästinlägg: Barnen på Bristol Academy!

Jag heter Anna och jag har fått äran att gästblogga härinne hos Karolin.
Jag är egentligen inte bara jag, för det är Jennie också, men just nu är det mina ord ni kommer att få läsa.

Vår historia är lång och krokig och inte helt lätt att ta till sig kanske, men den är också alldeles fantastisk enkel att förstå om man bara vill, och om man är beredd på att se att alla människor inte har haft samma tur i livet.

Sedan 2008 har vi en stor del av våra hjärtan i Uganda, på en skola med 420 fattiga och föräldralösa barn i slummen i Kampala, Bristol Academy.
Ägaren av skolan Eddie, gör allt vad han kan för att rädda så många barn som möjligt undan ett liv på gatan där alltför många barn redan finns, och ge dem en chans att gå i skolan.

Hur många barn Eddie har räddat livet på kan vi bara ana...

Vårt arbete gick ut på att hjälpa Eddie med hans dröm att bygga en ny skola till barnen, och vi klarade det.
Bygget pågick mellan 2008-2012 då skolan stod klar, men någonstans på vägen så blev det så mycket mer än bara Eddies dröm och ett arbete. 

Hans dröm blev också vår dröm och de 420 barnen var helt plötsligt inte vilka som helst....Det var människor med öden som fick oss att baxna och det var människor med namn...Sam, Derrick, Toney, Sharon,Jonah, Provia, Wendy och Winnie, jag kan fortsätta i oändlighet för dom är många som gjort att vi återvänder till dem igen och igen. Våra hjärtan blev kvar och vi fick vänner.

Dom har lärt oss mer än vad någon kan läsa sig till av livet, och dom har fått oss att förstå att vi har haft en fantastisk tur.
Vi kan inte längre luta oss tillbaka och vara nöjda med vad vi har gjort, för vi kan göra mer, och vi måste förstå att det inte finns en enda unge i hela världen som förtjänar att leva ett liv utan att vara älskat.

Och fastän vi vet att vi inte kan rädda hela världen, hela Afrika, eller ens alla barn på vår skola så måste vi iallafall försöka och kan vi bara rädda en enda, så är det värt allt!

Från 2008 fram till december 2011 så jobbade vi i det tysta för Bristols alla barn. Det var så vi ville ha det. Men till slut var våra hjärtan fulla och då lät vi våra munnar ta vid och vi startade också våran blogg i hopp om att kunna sprida att våra barn faktiskt finns....
Det har varit allt annat än lätt...Vi människor vill inte gärna se det som inte är lyckligt och vi väljer att blunda.

Vi kommer att kämpa vidare för barnen på Bristol Academy i Uganda, det är ett som är säkert, men vi kan inte göra allt det vi vill själva, vi behöver hjälp. Snart beger jag mig tillbaka till dem för femte gången, tyvärr utan Jennie vid min sida på just den här resan. Jag längtar!

Vill ni läsa vidare om våra älskade ungar så skriver vi på bloggen "Eddie och barnen på Bristol Academy" , bloggen hittar ni här, bristolacademy.blogg.se

Tack till er som tog att läsa....Välkomna in till oss om ni vill veta mer!
Tack också till Karolin som tyckte att vår historia var värd att berättas....