Hjärtsnörp...

Vi sitter här på baksidan i solen jag och Jonas. Plötsligt dyker Fabian upp på gräsmattan gåendes mot oss på stenplattorna med en läkerolask och börjar svamla något om en ring...
Vi uppfattar inte vad han säger. Men 2 sekunder senare klirrar det till i stenplattorna och ur asken hoppar något som blänker...
Jag tittar vad han tappade och får till min STORA fasa se att det är min vigselring som ligger där och glänser...
-Jag hittade den, sa han stolt!
Jag får hjärtsnörp.. Ungen har hittat mitt hemliga gömställe för min vigselring, tagit ur den ur asken och lagt den fint i en tom läkerolask...
Jag bara ser de där skräcksenariet framför mej. Tänk om vi inte märkt något.. Tänk om han hade tappat den på gräsmattan och vi aldrig hade hittade den. Tänk om han inget hade sagt. Att den legat där på sitt gömställe och när vi skulle ta fram den på the BIG day (eller ja dagarna innan) och då upptäkt att asken varit TOM!
Gud i hela himlen, jag får hjärtsnörp...
Nu ligger ringen återigen i tryggt förvar och jag hoppas verkligen inte att han lyckas nosa upp mitt nya gömställe...;-)
Dom där små liven vet verkligen hur dom kan få sin mamma att få hjärtsnörp.. Skitunge...;-)