tisdag 7 augusti 2012

Egohora....

Jag delar med mej av mycket till er! Min blogg är som ett andrum och jag vårdar den som mitt lilla barn! Jag älskar att vara självisk, jag älskar att få skriva precis som jag vill och jag är någon form av egohora när det kommer till bloggen och jag gillar det!...;-)
Alla är inte så och tur är väl att vi alla är olika!
Ena dagen kan jag skriva att jag är deppig och ledsen med tusen frågor bankandes innanför mitt pannben, medans i andra andetaget kan jag skriva att jag är grymt duktig på att träna och att jag är en envis jävel och att jag ibland kan känna mej snygg!
Många kan ta det så fel och missuppfatta mina ord som jag skriver... Som tex när en anonym skrev under inlägget om trots igår att Fabians trots och bråk kanske berodde på att jag mådde dåligt... Men nej anonyme, jag är ledsen för att säga det och göra dej besviken, men så dåligt mår jag inte... Jag har och hade då tusen frågor som surrade kring i mitt huvud och jag behövde få skriva av mej lite. Få lite "cyber kramar" från er för att må en gnutta bättre...;-)
Jag skriver inte om allt som händer här hemma... Jag skulle vilja, men för respekten att skydda dom nära och kära så gör jag inte det och då är jag ju mycket klok, right?;-)
Jag hoppas att ni gillar min blogg och mej. Jag hoppas att ni gillar det ni läser att jag är en lite så där halv schizofren människa med humöret lite upp och ner. Jag är verkligen inte perfekt och ena stunder är livet på topp, medans i den andra svängen kan det vara skitjobbigt...
I dessa bilder kan man sammanfatta hur jag brukar vara i mitt humör...
 Förbannad... Ibland så liksom brinner det till i huvudet och då skriver jag om det...;-)
 GLAD!!! Jag är för det mesta väldigt positiv till allt som händer här i livet och skrattar mycket!
 Förväntansfull eller nervös... Jo det brukar jag oxå vara och då får ni minsann oxå höra om det...;-)
 Ledsen... Mmm det kan jag vara ibland och med hjärnan full av tankar, men vem har inte det? Livet kan väl inte vara på topp jämt fast att man kanske vill att det ska framstå som det....
Kaxig... Oja det kan jag vara... Kanske ibland lite för kaxig om saker och ting och alltid sticker det någon i ögonen;-) *mohaha*
 Förvånad... Ja vad annat kan man bli... Jag säger inget mer... Men ibland så vet folk tomme tusan mer än vad en annan vet om sig själv...
Lycklig! Klart jag är lycklig varje dag trots att jag klagar en del... Jag har ju en underbar familj, sambo, underbara vänner och alla är friska och vi har tak över huvudet!

Åh guuud va det är härligt att få vara en egohora, älskar det!!;-) (Och ja ignorera gärna mitt stora äckliga munsår... Ja jag vet att det inte är det lättaste att göra eftersom att det fyller upp hela bilden. *suck*)

21 kommentarer:

  1. Jag gillar dig och att du skriver om allt, högt och lågt.
    Du visar, trots att du skriver rätt utelämnande, stor respekt för din familj.
    Jag har aldrig känt att du gått över någon gräns.
    Fortsätt skriv som du gör, det är helt perfekt tycker jag!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Klart du ska var egohora på din egen blogg, det är ju därför den finns till, eller? Och det är ju precis det vi läsare älskar, att du skriver om dig, ditt liv, dina tankar och funderingar!

    Håller med Ting till fullo; fortsätt skriv som du gör, helt perfekt är det!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag tycker att det är fantastiskt att du bjuder på dig själv så mycket som du gör. Det gör mitt liv lite lättare. Jag kan känna att jag inte är ensam med bråkiga och trotsiga barn. Är trött på alla som ska vara "så perfekta". Självklart väljer man vad man vill skriva och det glädjer mig att du kan skriva både om dina perfekta stunder och de lite jobbigare stunderna.
    Sluta inte att vara DU, för jag gillar att läsa din blogg. Massor!

    cyber kramar Jenny

    SvaraRadera
  4. Jag gillar din blogg och humörs svängningar har vi väl alla.
    Vad jag inte fattar riktigt är vad hon baserade det inlägget på, att du skulle må dåligt och han känna på sig det? Av hur jag uppfattade ditt inlägg så var du väl trött och tyckte det var jobbigt just för att han hade sådan trots. Inte tvärtemot. Lustigt hur folk kan uppfatta så konstigt.

    Säger bara ordet är fritt, skriv på bara!!
    Skickar lite styrke kramar!!

    SvaraRadera
  5. hahahah.......jag älskar dig!

    SvaraRadera
  6. Till lilla jag!!.det är nog du som inte förstår,hon skriver om trots nästan varje dag,det finns en anledning till trotsiga barn..då får man kanske ransaka sig själv lite ibland också !!!Allt beror inte på barnen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med!! Det är inte barnen som gör fel, utan föräldrarna. Inge illa mot dig jag älskar din blogg!!! Och självklart ska du ha kramar för att du orkar med en sån bråkig unge!!

      Radera
  7. Min Melwin är oxå 2,5 år och trotsar ordentligt nu! Och visst är det så att när man ibland har mindre ork så känner barnen det och trotsar mer men det beror fasen inte alltid på det, alla som har barn vet väl att detta kommer i vågor och olika åldrar och gränser ska testas och dom ska få ordning på både sig själva och allt som händer runt omkring! Helt naturligt som du också vet och beskriver men så skönt att bara få skriva av sig.
    När mina tvillingpojkar var i denna ålder levde jag med dom i ett extremt destruktivt förhållande där jag mådde ruggigt dåligt och barnen fick tyvärr stå ut med både bråk och skrik, dom trotsade men inte hälften så mycket som Melwin gör nu, då lever jag i ett lyckligt och tryggt förhållande, har mer tid för honom och inställningen att han aldrig ska uppleva det mina två 13 åriga älsklingar gjorde! Barn är ju helt enkelt olika och jag tror att man som mamma vet när man gör rätt eller fel och att trots inte alltid beror på föräldrarna. Tycker du ska fortsätta precis som du gör och ta det andra med en nypa salt :)
    Stora kramen till dig!

    SvaraRadera
  8. Hm ..... ja du , jag brukar kika in då o då , ganska dålig på att kommentera men .... jag har oxå TROTSIGA , även om anonym nu påstår att du ska ransaka dig själv !?! Jag vet att jag gör ett sju helsikes bra jobb som mamma även om mina barn e trotsiga !!!! Det ligger i deras natur o uppväxt tror jag , ett sätt att hitta sig själv o sitt liv !! Klaga du på hur mkt du vill !!! Det är din blogg , kör hårt !!

    SvaraRadera
  9. Härliga bilder! ;-)
    Nej vet du vad. För vem har det så mysigt och gulligt med sina barn hela tiden? (Ingen jag känner i alla fall). Läser här inne dagligen och tycker att det är en härlig mix av allt möjligt! Keep it up! KRAM

    SvaraRadera
  10. Jättebra inlägg, man ska skriva för sig själv i bloggen.. det är ju en sorts öppen dagbok =) Gillar det du skriver!!

    SvaraRadera
  11. Herregud, tänk om livet alltid vore en dans på rosor... Då fanns det ju inget att skriva om ;-)
    Jag har precis hittat hit, och gillart mycket! Högt, lågt, fram och tillbaka. Sånt är livet!

    SvaraRadera
  12. Fast det enda anonym skrev var att du kanske mår dåligt och det kan avspegla sig på dina barn och du svarar med ett"ledsen att göra dig besviken" Kommentaren behöver ju faktiskt inte ha varit menat som nåt elakt vilket jag faktiskt tycker ditt inlägg är lite grann. Självklart skriver du vad du vill och du vet ju vad du menar med dina inlägg men du kanske inte ska döma ut alla som inte kommenterar hyllningsfraser så hårt. Med det säger jag självklart inte att man ska kunna kommentera hur som helst. // Fia

    SvaraRadera
  13. Du är bara helt underbar ;) fortsätt å vara så mycket egohora som helst ;)) massor med kramar / Katarina L

    SvaraRadera
  14. Det är din blogg och du skriver vad du vill.
    Trotsiga barn finns överallt hela tiden, fråga mig jag vet. Jag har två som uppfostras av samma föräldrar men de är så olika. Stor som inte har trotsat nånting och liten som har trotsat sen hon föddes och nu är hon 14 och vi har det skitjobbigt. Så jag tror minsann att mer eller mindre alla barn trotsar oavsett hur det är hemma.
    Jag tokgillar din blogg och tycker att du verkar vara en underbar mamma och vän, försök att inte ta till dig av oschyssta kommentarer.
    Kramar

    SvaraRadera
  15. Nä jag brukar inte heller skriva om ALLT som händer, nä jösses få skulle man ju få sitta vid datorn dygnet runt...
    ...och då skulle ju inget hända som man ville blogga om...
    Fortsätt att skriva som du gör! Och försök inte ta så hårt på saker och ting, kanske var inte kommentaren illa menat? Det är ju bara en läsares uppfattning... De som kommenterar anonymt gör det för att vi inte ska veta vem de är men de har ju också rätt att få yttra sig. Ge den anonyme ett svar på kommentaren så att denne förstår vet ja!
    Hoppas du förstår vad jag menar?!
    Kram kram på dig!

    SvaraRadera
  16. Det är ju bara vansinnigt befriande med människor som vågar visa alla sina sidor utåt! Fortsätt med det!

    SvaraRadera
  17. Åh, jag blir så trött... Vissa är ju bara mästare på barnuppfostran, och har "goda råd" i parti och minut... Du är en vanlig tjej med en underbar familj, som skriver det alla vi andra går och tänker dagarna i ända! Om någon "klok" människa nu ska försöka mästra, så säger det väl mer om henne än om dig...
    Jag älskar din blogg, och du känns som en kär väninna fast jag aldrig träffat dig.
    Fortsätt blogga och skit i surfisarna.
    Kram bästa Karro!!

    SvaraRadera
  18. varför tål du aldrig någonting som kan uppfattas det minsta som kritik? Vill du enbart ha hyllningar? Jag tycker att det är en konstruktiv idé att titta på sig själv när man har det jobbigt med barnen, har 5 egna o jobbat med barn i 30 år o min erfarenhet är att ofta, obs ofta inte alltid, är barnen små speglar av oss själva o påverkas av våra stämningar. Förmodligen sa denne anonyme sitt förslag i all välmening, men du tar för givet att det va illvilligt..varför? För att du är snabb till kritik själv? För övrigt tycker jag att din blogg är underhållande :)

    SvaraRadera
  19. Men du, jag såg inte ens munsåret innan du bad mig ignoerera det. :)

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!