måndag 4 april 2011
Syskonbråk....
Jag suckar en stor suck... Det här med syskonbråk tar knäcken på mej. De tjafsas, slåss och munnhuggs hela tiden. Hur vi än försöker tala om för dem att så får man inte göra, så fortsätter ändå syskonbråken... Jag känner så väl igen mej hurdan jag och min bror var, vi var oxå som hund och katt ... Vi slogs så hurtussarna rök och det käftades imot jämt... Men varför? Varför ska syskon behöva vara så här? Jag håller just för tillfället på att bli tokig på deras bråk och förmodligen är detta bråk som de nu har bara lugnet före stormen... Tänk om så där 10 år när Douglas är 16, Alfred 13 och Fabian 11.... Jösses fattar inte hur jag ska stå ut?? Men som det är just nu så blir jag precis som dom när de bråkar, jag skriker oxå. Jag skriker att de ska vara tysta och att de ska vara snälla mot varandra. Jag vet självklart att detta absolut inte är den rätta metoden, men vad ska man göra då? Ingen lyssnar på vad jag säger... Till och med på nätterna bråkar dom. De har hänt 2 nätter i rad att de kommit på natten och lagt sig brevis mej och då börjat bråka vem som ska ligga brevid mej och vad de ska ha för täcke.... De har till och med börjat att slåss... Att de bara orkar?! Ska man låta sina barn vara osams? Låta dem sköta sina bråk själva, inte komma in och bryta mellan dem? Den som säger att det är lätt att vara föräldrar, de ljuger så in i......;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch ja det där tjaffsandet.... Låt de hålla på ett tag och fråga om de är färdiga sen. Och om de bråkar om vem som ska ligga hos dig så ska ingen göra det. Sära på dem och låt dem sitta i vars ett hörn i ett par minuter. Inför belöningssystem. Knepen är många :) Kram
SvaraRaderaJag tycker det värsta är tjaffset & när dem bara smådjävlas med varandra bara för att dem ska...bråkar dem rejält om något så är det lättare att styra upp men det där muckandet tex när dem sitter snällt i soffan så ska den ena peta lite på den andra bara för att irritera då blir man galen!...å inte hjälper varken hot,mut,bestraffning eller beröm när dem väl sköter sej...å så ångesten över att den äldsta nog få ta mycket obefogat skäll bara för man tycker dem är så pass gamla att dem ska förstå & veta hur man beter sej :( kram,Kate.
SvaraRaderaJag är ledsen att säga det men: va skönt att andra ha det likadant ;-). Iof kan man läsa överallt att barn är rivaler. Men det är oerhört jobbigt när man är i det, mina grabbar bråkar VÄLDIGT ofta!! Melle ska dessutom alltid slåss, och gärna mig. Så nu när han slåss så varnar jag, slåss han igen så ställer jag ut honom på trappan så får han skrika och bråka färdigt där ute, oavsett om han är naken. Grannarna undrar nog vad vi håller på med, å andra sidan så står han inte så länge utan kommer oftas in ganska fort å blänger på mig.
SvaraRaderaKram Emma
Dom fortsätter upp i tonåren samt även som vuxna. Jennie 20 och Sandra 22 de kan verkligen vara som hund och katt och så får man stå i mitten och ta emot det den ene baktalar om den andre. Syskonkärlek tror det är värre med 2 tjejer. Fast iof så bråkar Jossan och Simon oxå konstant alltid retar nån den andre.
SvaraRadera