söndag 17 april 2011

Jag säger upp mej som...

mamma, sambo och vän... Mitt humör är inte att leka med just nu. Så fort jag öppnar min mun så hör jag att de bara kommer fula grodor ur den. Jag kan liksom inte styra över dem utan de bara hoppar rakt ut och jag skiter just då för tillfället om grodorna sårar... Nu när jag tänker efter på hur många fula grodor som har hoppat ur min mun så blir jag bara ledsen på mej själv och jävligt bitter. Jag känner liksom inte igen mej själv. Kan allt detta bero på "bara" att min mens vägrar komma eller är det någon form av vår depression som flygit på mej? Känner mej en aning bitter för att jag har fått dragit ett stort lass med barnen. Jonas har nästintill varit borta hela helgen förutom att han var hemma igår en sväng och så sov han brevid mej;-) Iväg i dag igen och så kommer han inte hem förrens på tisdag kväll... Stackars ungar som får utstå mitt humör, jag vill ju bara vara en snäll mamma,men är raka motsattsen just nu....:-( Kan mitt humör bero på denna måne måntro???

Ja att självaste varulven har vaknat till liv i mej och därför har jag blivit så här arg... För rund och stor är vad denna fullmåne är ikväll iallafall...;-)


Någon som även kan få humöret på svaj är denna lilla blondin... Han kan reta gallfebern på vem som helst just nu med sin 3-års trots...Han vet att skriker han nog mycket och nog länge så får han som han vill.... Behöver jag ens säga att han just nu får som han vill från hela familjen;-)


Jag vill inte känna så här... Jag vill inte vara någon jäkla bitch som går omkring och är sur och elak hela dagarna. Jag vill vakna upp glad, positiv och pigg imorgon bitti! Jag vill inte behöva säga upp mej som mamma, sambo och vän de vore ju så hemskt tråkigt....


Gråter en skvätt och tycker lite synd om mej själv i min ensamhet... Vet att tårar är den bästa medicinen för att få de onda och jobbiga trycket mot bröstet att försvinna... *snyter mej* och *snorar lite*

7 kommentarer:

  1. Du.. I morgon är en ny dag.. *kram*

    Jag fick ett tips av min svägerska, som jobbar på häktet. (!)
    Om någon skriker åt dig (typ barnen) (För hennes del är det tjyvarna) så svara väldigt tyst tillbaka. Nästan viskande - "Varför skriker du till mig, jag pratar normalt till dig." Testa! Man känner sig lite ding i början, men det är värt ett försök!

    Och månen... Min X och jag vi bråkade ALLTID när det var fullmåne! Vi kunde tillochmed säga mitt i grälet att "är det fullmåne, eller vad fane det med dig!" Hahaha!
    Så nog påverkar det allt...
    Hoppas det känns lite bättre i morgon.

    Stor kram!
    Madeleine

    SvaraRadera
  2. Hej.. hittade nyss hit till din blogg... och Kan säga såhär.. jag vet hur du känner till viss del. :) Har inga barn men den dära ilskna jäkeln i mig spottar en del groder den med..
    kämpar med att gå ner i vikt och bara det i sig är så jävla jobbigt och jag vill bara vräcka i mig största fetaste pizzan med SÅÅÅÅS på och sedan rätt ner i en godisskål.. sedan vill jags krika på folk att det är deras fel.. ( HAHA!?)
    Näe, har haft en tuff vecka jag med.. är less på allt just nu.. och nu till saken..

    efter jag tyckt synd om mig brukar jag lyssna på djungelbokens "var nöjd med allt som livet ger" och läsa texten.. prova.. lite glad blir jag iaf! :)

    Var nöjd med allt som livet ger
    Och allting som du kring dig ser
    Glöm bort bekymmer, sorger och besvär
    Var glad och nöjd för vet du vad.
    En Björntjänst gör ju ingen glad
    var nöjd med livet som vi lever här :)


    Hoppas du vaknar upp och är på strålande humör imorgon! :) kram

    SvaraRadera
  3. Oooops, var det mig du skrev om eller??! ;-)
    Önskar jag kunde krama om dig och säga att du inte är ensam med detta humör, gör det här över istället!! *kram*
    Jag äger bara, femal balans, finns på hälsokost och är väl värt ett försök! Hjälper lite på mig, hade jag inte knaprat dem hade jag varit olidlig...;-)

    SvaraRadera
  4. Jag håller med Marie som skrev här tidigare. Prova Femal balans, det är säkert så att du lider av PMS-besvär. Har själv gjort det under många år, och tyvärr sökte jag aldrig hjälp. Det är det jag ångrar mest i mitt liv. Det finns hjälp att få. Sök efter den, det är inte värt att må som du gör nu. KRAM

    SvaraRadera
  5. Kan bara instämma i att du inte är ensam... jag blir "monstermamman" när det kokar över och efteråt mår man ju inte så bra.. men.. ibland måste grodorna ut.. hoppas du mår bättre idag. Kramar..

    SvaraRadera
  6. Stackare! Låter inte alls kul och jag känner delvis igen mig nu från graviditeten när hormonerna spelat mig spratt rätt ofta...

    Kanske är det PMS men jag tror ärligt att det kan vara så att du har varit hemma så länge nu och dragit ett så stort lass med hus och barn att humöret börjar ta ut sin rätt, men testa ändå medicin - allt kan vara värt ett försök.

    Glöm inte heller bort att du är världens bästa mamma ganska ofta oxå!! Det måste man vara om man tillbringar så mycket tid med sina barn utan att flippa ur oftare.

    Kramis

    SvaraRadera
  7. Herregud, vad jag känner igen mig! Jag hade också ett utbrott på sambon igår. Det måste helt klart vara månen! :-D

    Man får verkligen ångest när man väl lugnat ner sig lite sen. Stackars sambo och stackars barn... :-P

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!