fredag 15 april 2011
Lite ensam....
Jag och Alfred har haft fredagsmys själva ikväll! Fabian somnade redan klockan 19 och var nöjd med att han fick en flaska välling som sitt fredagsmys;-)! Alfred har somnat nu och jag måste erkänn att jag känner mej en aning ensam... Även om Jonas oftast somnar run 21 i soffan på fredagar så behöver jag ändå inte känna mej ensam... Ja, ni fattar va?;-) Hela dagen har känts så där halvtom. Vi har bara gått och dragit och vi har liksom känt att både Douglas och Jonas har fattat oss.... Jag kan för min värld inte föreställa mej hur det som lever i separata förhållanden och bara har sina barn varannan vecka. Jag personligen skulle nog gå under de veckor som barnen inte var hos mej. Jag skulle bli nervös och rastlös och förmodligen jobba ihjäl mej eller städa ihjäl mej... Uscha hemska tanke... Ja ni ser vad de är jag sitter och funderar på denna fredagkväll. Då förstår ni att jag har tråkigt...;-) Inte är det ett skit på tv;n heller och det gör ju inte saken bättre...*suck* Nu ska jag krypa upp i soffan och snusa in mej hos den sovande Alfred! God natt alla fina människor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej fy för att inte alltid ha ungarna hos sig! Jag är också ensam, min sambo jobbar borta i veckorna och kommer inte hem förrän tidigt lördag morgon. Och åker måndag igen.... :(
SvaraRaderaSå mysig bild =)
SvaraRaderajaa med tanke på vad han äter borde han inte se ut som han gör;P hade en annan stoppat i sig allt det där så..:S
SvaraRaderajaa tänk vad ensamt det måste va och bara ha barnen/barnet varannan vecka;(har oxå tänkt på de- jag saknar tom dottern när hon sover liksom;))
Men vilken fin blogg jag nu hittat till, kul!
SvaraRaderaSom jag känner igen mig i det du skriver. Fy så svårt att vara mamma varannan vecka.
Ha det fint
De veckor barnen inte är här ägnar jag mej åt sånt som är tråkigt - förbereder mat, städar, tvättar osv. Så när dom är här kan vi umgås istället.
SvaraRaderaSjälvklart saknar jag barnen när dom inte är här. Men jag njuter av att vara jag. Varannan vecka får jag kliva ur mamma-dräkten på nåt sätt och tänka bara på mej själv. Även om de ju alltid finns där - tankarna på barnen.
Får ofta frågan: Hur står du ut att inte ha barnen varje dag?
Ja...hur står _du_ ut som har dom _varje_ dag?
=)
Man gör helt enkelt det bästa av saken, hur man än har det. Eller hur? :)
kram