Ibland vet man fan inte om man ska skratt eller gråta....??

Förut var min hatodag tisdag, den har nu bytts ut mot onsdag... Förra onsdagen den allergiska reaktionen i munnen på vår kära släkting. Idag bortsprungen hund....

I förmiddags vid 10:30 kommer en förtvivlad svärmor till jobbet och berättar att Olivia (pappas hund som vi nu varit hundvakt åt en vecka) fått fnatt och sprungit sin väg. Hon är annars superlydig, ligger på gården och myser och rör sig inte ur fläcken! Är man 14 år och hund, så tja då gör man ju inte gärna så många knop...

Iallafall så hade hon sprungit bort. Vi letar en stund, svärmor letar hela tiden med hjälp av grannarna här i kvarteret och de letar ännu mer...

Hela min lunch letar jag. Douglas och några kompisar får åka hem tidigare från fritids och letar, cyklar överallt och letar. Men nä ingen hund...

Hela kvällen har vi varit ute och letat, inte bara vi utan si så där 7 andra människor... Letat i flera timmar...

Gråten har varit i halsen ungefär en gång miljoner och tankarna har ju skenat iväg till den där förbaskade vargen som smyger i buskarna här i byn...

Vet inte hur många mil som cyklats runt här i byn med hjälp av alla... Inte ett spår någonstans...

Nu ikväll har spårhundar varit ute, vår lokala sida på nätet varit inkopplat och även en polisanmälan har gjorts...

För si så där 30 minuter sedan dök hon bara plötsligt upp, stod här utanför dörren och såg glad ut. Men jäkligt trött...

Jag undrar vart hon varit den gamla tanten? Hon har setts till på andra sidan vägen, på flera områden... 

Ikväll hade Olivia änglavakt. Ja för jag fick precis ett samtal som berättades att hon nu ikväll hade setts till på stora vägen långt ifrån där vi bor i det bäcksvarta mörkret...

Nu kan vi andas ut och konstatera att man ibland fan inte vet om man ska skratta eller gråta åt allt..

Förmodligen måste hon blivit skrämd av något och stuckit sin väg?

Samtalet som jag fasade för att ringa till min pappa (som dessutom var precis hemkommen från Mallorca) kändes ju mindre roligt... Som tur var blev det ett glatt samtal ikväll, ett samtal där jag berättade om hundjäveln som smet från oss;) Skithund... Hon har skapat mycket oro i våra bröst idag, känns som detta varit världens längsta onsdag...

Tuuuusen tack alla underbara människor som hjälpt oss att leta!!!❤️

Kan meddela att det från och med nu blir KOPPEL på den gamla kärringen när vi är ute... No more springa iväg på turer i si så där 10 timmar... Hundjäkel...;) 

Hon har dessutom haltat hela den här veckan hon varit här (ont i lederna, är man 98 människor år. Tja då är de ju kanske inte så konstigt att man har lite kramper här och var...) Men nu, efter 10 timmar ute på tur, ja då haltar hon minsan inte ett skit....;)

Imorgon är det torsdag, en ny dag med nya tag!

God natt!