Det här med att vara helt ensam hemma...

Det är en lördagskväll som jag inte riktigt är van vid.. Jag är nämligen helt själv hemma... Egentid, helt själv! Men jag började redan igår få lite så där konstigt löjligt magont över vad i hela friden jag skulle ta mej till när jag skulle vara HELT själv hemma en hel kväll?
Alfred och Fabian åkte ut till min mamma redan vid 14 tiden, hon lånade alla 5 barnbarnen ikväll!  Hon var själv hemma, så de skulle ha mormor/farmor/kusinmys!
Klockan 16 åkte Jonas och Douglas iväg och skulle gå ut och äta och gå på HV match och här satt jag med brallorna fulla av myror och kände mej lite ängslig och full av energi...Skulle jag passa på och städa, rensa och fixa? Nä!

Det här att vara helt ensam hemma är för mej helt galet konstigt... Jag vet att det kan låta konstigt i mångas öron. Men är man van vid fullt ös medveslös dagarna i ända och med familjen ständigt runt sig, så ja då känns det en gnutta ensamt att sitta här helt själv nu... (Hade någon sagt detta till mej för 10 år sedan att jag skulle känna precis så här som jag gör nu, ja då hade jag skrattat dem i ansiktet... Vad i herrans namn gjorde man med sin tid innan man hade barn och man? Ja förmodligen festade man och hängde med kompisar på helgerna..;-))

Jag snörade på mej löpardojjorna ikväll och såg hur solen gick ner bakom krönet! Härlig frisk och krispig luft i lungorna och 3 km senare kände jag mej lugn och sansad igen! En kort snabb runda fick det bli ikväll, allt är bättre än inget och skitknäet gjorde som vanligt skitont... Blir så trött på de där knäet:-(



Hmm alltså det här med att äta helt själv, nä det är ingen hitt... Åkte ner på Hemköp och såg allmänt förvirrad ut.. Vad skulle jag ge min hungriga kropp... Ett stopp senare på byns pizzeria och en sallad fick följa med hem!

Vi sitter ALDRIG vid TVn och äter, men idag fick den agera sällskap! Den och cola! Jag styr över TV kontrollen ikväll, jiiihaaa! Synd bara att det bara är SKIT på dumburken. Jag hade gärna sett en tårdrypande tjejfilm när jag sitter här i min ensamhet...

Man kan ju inte få allt här i världen, men ett glas rött och fångarna på fortet och lite wordfeud... Ja man får passa på att spela när det inte är någon hemma som tycker man är dötrist som sitter och spelar...

Alltså jag skulle inte stå ut en endaste sekund om jag inte hade min familj samlad runt mej jämt.. Den här tomheten är fruktansvärd...

Men jo då, jag njuter av att bara sitta här helt själv, jag börjar vänja mej. Men bara för ikväll...;-)

Snart kommer Jonas hem och lämnar då av Douglas hos mormor och vi ska sova helt själva, vakna upp imorgon bara han och jag hemma! Så mysigt!!

 

Ibland kan de bli så fel när man skriver, som ikväll när jag messade med Jonas. Jag kan ha så där dumt bråttom ibland och inte riktigt se VAD jag skriver och kollar heller inte igenom VAD jag skrivit...
Hans fråga var om det kändes bättre med myrorna i brallan efter att jag hade sprungit och jag liksom svarade med att det känns bättre med att få kuk... Ja herreguuuud så fel det blir. Tur man inte har en svartsjuk man;-) *skrattar hysteriskt i min ensamhet*



Ni vill inte veta vad svaret blev efter att jag förklarade mej, men jag skrattade så mycket att tårarna sprutade åt hans svar... Det här med humor är viktigt, alltid!