Inlägget igår fick mej att börja tvivla, tvivla på om jag verkligen borde fortsätta blogga? Borde gör det som jag älskar att göra? Jag började tvivla på mej själv, började fråga mej själv om jag verkligen är en sån kass mamma som bloggar så öppet om mej, min familj, vårat liv och lite där till... Att jag alltid är så öppen, borde jag kanske inte vara det?
Ännu en känga i ansiktet fick jag av ytterliggare en anonym (eller kanske var det samma person som skrev den första? Vad vet jag?) Den löd: Förstår inte varför du blir upprörd, du har ju själv valt att enl i mitt tycke kränka dina barns integritet genom att lägg ut dom på bloggen. Om du inte kan ta andras åsikter bör du inte ha en öppen blogg!
Att jag skulle ha kränkt mina barns integritet genom att blogga om dem? Jag blir alldeles förtvivlad och ledsen....
När jag läste den kommetaren imorse så bestämde jag mej för att sluta blogga... Jag fick lov att gå in på toa och gråta en skvätt...
Var det ikväll jag skulle säga hej då till min älskade blogg? Var det nu jag skulle återgå till mitt "normala" namn Karolin och inte gå under namnet Äppelblomman mer...
Klumpen är stor i min mage, tårarna rinner...
Jag bestämde mej, NEJ så får det inte bli... Ska 2 personer av 2000 få bestämma, sitta och klanka ner på mej och min familj bakom en skärm och som kanske inte ens känner mej? Förstöra det som jag älskar att göra? NEJ NEJ NEJ!
Jag började gå igenom VAD jag gjort för fel? Hur jag hade hängt ut mina barn på sistånde? Jag kom fram till att jag inte hade gjort det...Att jag kanske ibland slänger ur mej grejer hit och dit är öppen om allt, ja det står jag för. Men livet är inte allid en dans på små skära rosor...
Det roliga är, att mina barn börjar fråga väldigt mycket om hur dom såg ut, var och vad vi gjorde för x antal år sedan? Vips har jag visat dom bilder och läst vad jag skrivit om de på bloggen och vet ni, de bara älskar det!
Så NEJ NEJ NEJ, jag tänker INTE sluta blogga.
Jag måste erkänna att jag tar åt mej väldigt lätt av negativ kritik, något som jag absolut måste jobba bort!, NU!
Till er som inte tycker om mitt sätt att skriva, till er ber jag er att genast sluta läsa min blogg här och nu. Jag orkar inte med såna här kommentarer, jag är inte mer än människa och jag har ett alldeles för stort och blödigt hjärta för att ta sånt här påhopp.. Jag tar som jag skrev igår, negativ kritik, men då riktat till bara mej och absolut inte dra in min familj!
Till er andra underbara människor som stöttar mej, skriver underbara kommentarer och verkligen gillar mej och min blogg och på det sättet som just jag skriver! Tack, ni är underbara!!
Och NEJ jag är absolut inte ute för att fiska efter bara positiva kommentarer! Men att gömma sig bakom en skärm och vara anonym, det tycker jag är jäkligt fult och fegt! Inte konstigt att det är som det är i världen...
Nu lovar jag att inte ta upp mera om negativa kommentarer.. Dimper dom in så blundar jag och sätter på mej den stora vaxduken! Livet är för kort för att må så här dåligt som jag verkligen har gjort idag... Livet springer förbi alldeles för fort ändå, så att kasta bort en hel dag av mitt liv på detta, nä så får det inte bli!
Puss på er!!!!
Jag har så svårt att förstå varför man måste vara elak. Har man inget trevligt att säga så tycker jag att man ska hålla klaffen.
SvaraRaderaJag betackar mig för negativ kritik i min blogg. De får tycka precis vad de vill men jag vill inte veta om det inte är nåt snällt. Så det så.
Jag satte på kommentarsgranskningen för ett par år sedan och sedan dess har alla varit snälla. Trollen försvann när de inte fick direkt kvitto på sina elakheter.
Sluta inte blogga om du älskar det. Jag tycker inte att du hänger ut dina barn på ett dumt sätt, tvärtom är du väldigt kärleksfull i dina vardagshistorier, även när det är dråpligt. Precis som livet är.
Torka tårarna gumman!
Kram!
Ta inte åt dig av elaka kommentarer.
SvaraRaderaDu är fantastisk och härligt ärlig och dina barn kunde inte fått en bättre mamma !!
KRAM
Hjärtat!
SvaraRaderaDu vet vart jag finns...
Kram
Hej Äppelblomman! Det är första gången jag besöker din blogg och blev verkligen berörd av det du skriver. Det ligger väl i bloggarens natur att vara lite för öppen med sig själv. Visst ska man vara rädd om sina barn, och det är jag säker på att du är och nackdelen med framgång är att de där otäcka och elaka kommentarerna kryper upp och fram ur hörnen. Det är säkert både människor som inte riktigt vet vad som sårar och inte och så är det kanske dem som är olyckliga och mår en smula bättre av att göra någon annan illa .... jag ville bara skriva det och att jag har en tatuering, i forma av en äppelblomma!!! En gammal, gammal synd som jag aldrig ångrat. Hälsningar Helena
SvaraRaderadu ska absolut inte sluta blogga.älskar din blogg
SvaraRaderamv åsa
Hej!
SvaraRaderaAng. ditt förra blogginlägg och kommentaren om ditt barn och hans vikt...
Vi är alla olika och har olika gener att brås på. I know... Mina två syskon brås på vår pappa och har alltid varit smala och jag brås på vår mamma och har alltid varit lite rundare om än inte överviktig. Vi har under vår uppväxt ätit samma mat i skola och hemma. Ändå såg vi olika ut i våra kroppar. Så länge man som förälder är medveten om att ens barn väger mer än andra barn i samma ålder och så länge man har koll på att de inte äter en massa onödigt så tror jag att det är okej. Och så verkar ju ni ha det. Att ni motionerar mycket är väl jättebra. Ni är ju goda förebilder för era barn. Att sedan era barn rör på sig genom div. aktiviteter och genom lek är ju också superbra. Jag tycker inte du ska ta åt dig av människors elaka kommentarer. Det är inte lätt, jag förstår det. Speciellt när det kommer till ens barn. Då blir man en tiger!!! Men ni verkar ju väldigt medvetna och personen som skrev kommentaren om din son kanske inte förstår att alla är olika. En del är långa andra korta. En del är mörka andra är ljusa. En del är smala och andra är tjocka. Vem bestämmer vad som är rätt? Så länge du har hälsan så är det ingen fara. Ha det gott. Kram!
Du har en underbar blogg. Sluta inte blogga. Jag läser den varje dag och den är underbar. Du hänger inte ut dina familjemedlemmar negativt och du är underbar på att fånga dina läsare
SvaraRaderaI like you!! Det finns ett talesätt som är sååå bra, "Sköt dig själv och skit i andra" ibland passar det bättre än andra gånger ;-) Försök att inte ta åt dig, du, Karro, vet väl att du är den allra bästa mamman för dina killar <3
SvaraRaderaStor kram /J
sjukt kul att läsa om en trebarns-mamma. ger mycket pepp till att komma framåt i livet! kramar höstadietjej
SvaraRaderaBra att du inte ska sluta blogga! Inte på grund av någon annan. Fruktansvärd känsla när någon ger sig på ens barn elle föräldraskap. Men heja dig! Tycker som många andra här, vilket jag också försöker lära mina barn - har man inget positivt att säga behöver man inte säga något alls!
SvaraRaderaKram till dig!
sluta inte blogga. Det är så skönt att läsa att man är "normal", att man har en "normal" familj. Jag är mamma till tre underbar barn men ibland blir det för mycket och man känner sig ensam. Det är skönt att veta att andra har faktiskt det likadant oavsett vad man har för status på FB. Du är en go och ärlig tjej som talar om hur det är i verkligheten, det är inte många som har det modet. Stå på dig!!
SvaraRadera