Ja dessa kontraster...

På semestern var det en fröjd att ge sig ut innan någon i familjen hade vaknat. Tassa ut på morgonkvisten innan det hann bli så där extremt varmt, för då gick det knappt att röra sig ur fläcken... Jag både sprang och gick på mornarna och det bästa var att slänga sig i poolen i stugan direkt jag kom hem och sedan sätta sig och äta frukost!
Jag hade bara ett tunt linne på mej och svetten lackade från varje por... Då såg jag ut så här...

Nu är det inte fullt lika skönt att tassa upp på morgonen och ge sig iväg och nu ser jag ut så här på mornarna... Både mössa på huvudet, tjock jacka och huva för att inte frysa ihjäl... MÖRKT och med vinden bitandes i kinderna...
Men jag gör det, jag går mina morgon promenader varje veckodag, trots att jag håller på att frysa ihjäl...
Jag tänker ofta på vår underbara sommar som vi hade i somras med den underbara värmen som vi hade. Ja dessa kontraster...
Även om det fortfarande är fruktansvärt svårt att ta sig upp och lämna den sköna varma sängen varje morgon så gör vi det! Vi går våran morgon PW och när vi är hemma är det så skönt att stiga in i duschen och få bort den svett som faktiskt har kommit trots att man nästan fryst ihjäl i början. Värma sina ben mot den varma strålen, käka frukost i lugn och ro och åka till jobbet!
Ja morgonpromenader is da shit, trots att det är fruktansvärt motigt att stiga upp... När kommer kroppen att fatta den här grejen med att den ska förstå att detta är en vana att stiga upp innan tuppfan själv är vaken? Hur länge ska det ta? Hörde någonstans att det tar si så där på pricken 27 gånger innan kroppen fattar vinken... Öh, nä det måste vara fel, ja för snart är jag uppe i 127 gånger och inte fan fattar kroppen detta med att vakna pigg och fräsch och vara redo för en morgonpromenix varje morgon för det... Nä då jag är inte bitter inte;-)
Mitt mål är att även nu på vintern försöka springa på mornarna.. Men ja, nä jag vet inte? Det här med alla kläderna så tidigt.. Som sagt, en aning lite smidigare att springa på mornarna i somras när man hade ett tunt litet linne på sig. Men jag säger som Gunde Svan: -Ingenting är omöjligt! Vill man så kan man!
Apropå väder och vind..

Jag ska egentligen inte alls klaga på att det är kallt på mornarna. Det kunde lika gärna ha varit 10 minus varje morgon och så kallt att ögonfransarna frusit fast..
Igår vid lunch var det strålande sol och 17(!!!) grader varmt.. Lite läskigt må jag säga, 17 grader varmt den 28 oktober, inte riktig normalt. Är det nu vi bör oroa oss för klimatet. Att det är nu den där värmen kommer på vårt kära jordklot som de så länge har varnat för?