Det gör jag, för att jag vet att dom finns! Nu ska ni få höra på min sanna spökhistoria!
För så där en 15 år sedan köpte min mamma och hennes sambo Tommy ett hus i Malung. Vi flyttade in och jag valde då att bostätta mej nere i källaren för att få lite lugn och ro från min lilla söta plastsyster...;-)
En kväll kröp jag som vanligt ner i min säng och skulle sova, släckte lampan och blundade. DÅ plötsligt hör jag hur ett litet barn ropar:
-Pappa, pappa, pappa så där jättelångt bort. Ni vet när det låter som en värsta skräckfilm. Jag tände lampan, satte mej upp och lyssnade. Höll jag på att bli knäpp? Helt tyst... Okej då är det vinden som tjuter i knutana då tänkte jag... Släkte igen och plötsligt kommer barnets rop på hjälp igen, flera flera gånger... Jag var rädd av skräck och fick tårar i ögonen. Jag sprang upp för alla trappor med täcket och kudden i högsta hugg. Där satt Tommy vid datorn och såg en aning grå ut i ansiktet. Med andan i halsen frågade jag om det var han som höll på att jävlas med mej? -
Nej svarade han, har du oxå hört ett litet barn som har ropat på pappa flera gånger?
Sedan var det lugnt ett tag och när vi berättade detta för folk så bara skrattade dom...
Men spökena fortsatte mer och mer... Flera kvällar på raken så kom det hög orgelmusik från ingenstans. Tommy och mamma sprang runt och tittade så att stereo och att inte någon tv var på. Men de fann aldrig vart denna musik kom ifrån...
Min dåvarande pojkvän bara skrattade åt oss. Men även han fick uppleva dessa spökerier. En kväll när vi låg i min säng i källaren och skulle sova så låg vi där i mörkret, när det helt plötsligt tar tag i handtaget till mitt rum och bara sliter i det. Någon vill in, men vem? Det fortsätter dunka, slå och dra i handtaget... Just då fann jag mej och hade hört att man skulle "prata" med dem. Jag sa:
-Ge er iväg, vi vill inte ha er här. Då tysnade det och vi sprang de fortaste vi kunde upp för trappan och la oss hos mamma...
Min bror som var sket rädd innan för spöken, vägrade nästan att sova där. Men en kväll satt han och en kompis hemma och förfestade. Plötsligt hör de hur någon börjar dra en massa grejer uppe på vinden. De låter som om någon håller på att möblera om. Det tar liksom aldrig slut så de springer ut genom dörren och återvänder inte till huset mer den kvällen. När mamma och Tommy kom hem senare på kvällen gick de upp för att se om något flyttats, men allt stod där de stod innan...
När vi kontaktade de förra ägarna så erkände dom att de oxå varit med om massor av såna här grejer. Bland annat så hade mamman i huset suttit och ammat. När hon sedan tittar upp så står där en man framför henne.. Hon trodde hon höll på att bli tokig och blundade, men när hon tittade upp igen så stod mannen fortfarande kvar där... Efter en stund försvann denna mannen plötsligt...
Köparna som köpte det av mamma och Tommy har tyvärr oxå haft besök av dessa spöken. De har tydligen inte fått en lugn stund....
Efter lite efterforskningar så har man kommit fram till att de legat en gammal kyrkogård där i krokarna. Kan de vara så att de inte vill att husen ska stå där?? Ingen vet...
Ja jag skulle kunna sitta här hela natten och berätta ännu mer för er. Men då kanske ni ledsnar;-)
När jag tänker tillbaka på detta så ryser jag i hela kroppen. Tänk att livet efter döden kan vara så när oss...
Nu kanske ni förstår att jag tror på spöken, de borde ni med göra!;-)