söndag 9 februari 2014

Jag MÅSTE verkligen lära mej hitta ett bra och jämt tempo...

Igår var det en sån där skön slöisdag, precis vad jag behövde för både kropp och själ! Bara var, sov middag, åt och slöade ännu mer! Men blir det lite för slött så börjar den där orosmasken i kroppen att krypa runt i min kropp och jag vet att gör jag inget nu, så tar sig orosmasken ut ur min kropp och omvänder mej så att jag blir på dåligt humör. Så istället för att bli sur och tvär för att jag var rastlös, gav jag mej ut på en springtur! Bra jobbat Karro, jag har äntligen lärt mej hur jag och min kropp funkar och det tog nästan 34 hela år att fatta detta att lära känna min egen kropp! Bättre sent än aldrig;-)
När jag gav mej ut kände jag att mina ben var pigga och på hugget. Helskotta vad dom sprang gött! Jag vet att jag alltid måste hålla tillbaka mej själv för att inte rusa för fort. Men jag hörde inte damens röst från runkeepern pga blåsten och pinnade på och JA det fick jag minsann äta upp de sista kilometrarna...
Jag MÅSTE verkligen lära mej att hitta ett bra och jämt tempo! Att ha samma jämna tempo HELA rundan och inte rycka ifrån så fort de första kilometrarna, för att sedan dör både jag och mina ben dom sista kilomterarna. Och skulle jag hålla ett jämt tempo hela tiden, så skulle jag så klart kunna springa ännu längre utan att dö...
En lätt ekvation, men ack så svårt verkar det som att få in detta i min tröga hjärna...
Jag dog nästan den sista kilometern, det var snuskigt jobbigt. Speciellt upp för alla jädrans backar som Skillingaryd består av...
Jag svor mej igenom dom och piskade mej själv hårt i ansiktet och blev arg på mej själv att jag just tog den delen av byn...
Så jädra jobbigt under tiden. Men den där sköna känslan efter ett hårt och tungt pass är helt sannolikt underbart skönt när man får slänga av sig alla kläder och lägga sin svettiga kropp på golvet och andas ut!!
Speciellt när man får omsorg av sina små grabbar som tycker mamma är sååå svettig att de bara måste få känna på den svettiga pannan om och om igen!;-)
Att jag förbannar dessa backar här i byn, men dom ger oxå en grymt bra träning! Jag tänker så här: Tänk så lätt det kommer bli nästa gång jag springer på en plan väg, då kommer jag ju att susa fram;-)
Just nu känns en mil väääldigt långt bort att jag ska kunna klara detta i mars månad. Men skam den som ger sig och jag tränar vidare!!
Att göra plankan tillsammans är så mycket roligare, speciellt när morsan tar kort;-)

3 kommentarer:

  1. Grymt gjort! Skönt när man kommer ut, efter att ha känt den där "kliande" känslan i kroppen. :-)
    Du gå verkligen ut hårdare än du avslutar. Om du inte vill hålla jämnare tempo och springa längre, finns ju även alternativet. Gå ut lugnare och öka de sista km istället. Tvärtom alltså. :-)

    Kram M

    SvaraRadera
  2. Skaffa en klocka där du kan se ditt tempo hela tiden, mycket lättare att hålla tempo och lägga upp passet på ett bra sätt.

    SvaraRadera
  3. Bra jobbat! Jag har samma problem som du att hålla ett jämnt tempo. Det har jag löst nu genom att skaffa mig en plusklocka med zoner (har en polar). Zonerna innebär att de är olika frekvens på pulsen och du tränar på olika sätt i e olika zonerna. Tex om du vill träna allt tänja på dina gränser och verkligen ligga på gränsen till mjölksyra ska du ligga på ca90% av din max puls. Vill du fettförbränna ska du ite ha så hög puls utan ligga på 50-60% av din maxpuls, vill du ökan din kondition ska du ligga på ett jämnt tempo på 70-80% av max puls... (Naturligvis r det lite individuellt och man får känna sig fram och läsa på för att hitta exakt rätt i zoner och plus...) När man bestämt sig vilket tempo man vill hålla sätter man kolockan och när du lämnas denna zon piper klockan av bara faan olidlig att höra på och på så vis håller man rätt zon rätt tempo och rätt hastighet... Lycka till
    Maria i Ubby

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!