Andas in, andas ut....

Det är mycket nu. Så mycket att jag knappt hinner varken blinka eller andas...
Galet mycket på jobbet, vilket resulterar i övertid... (Lägg till att jag redan jobbar 100%..) Mycket hemma, skjutsa hit och dit, aktiviteter hit och dit...
Och så ska jag försöka sova lite där imellan oxå, vilket är en ren katastrof just nu. Och sover man inte så bra resulterar det i dåligt humör. Min stubin är ett minne blått just nu. Den brinner upp innan den knappt har hunnit växa fram.
Och så klämmer vi in människor som beter sig som idioter mitt i det. Ja men gud så bra det blir..
Andas i, andas ut...
Jo och så kom mensen mitt i allt oxå... Ja men bäst att ni rusar iväg och skriver upp detta på en gång. Men liksom känslan som bor i kroppen innan den där röda sörjan börjar rinna ur kroppen, den är fan inte skön för varken humöret eller stackars lilla magen...
Så ska jag vara en bra mamma och fru där imellan oxå, vilket resulterar i ett ren katastrof... Jag är ett monster...
Men ja, jag andas in och andas ut...
Och träningen då... Min älskade träning... Jag vill så gärna träna, men jag hinner INTE... Det kryper i kroppen på mej och ångesten ligger som ett stort traktordäck runt min midja... Jag stressar upp mej för det oxå, att jag inte hinner träna.. *morr*
Och så ska jag alltid göra det bästa ifrån mej. Visa att jag minsann kan klara allt som jag har lovat, både på jobbet och hemma. Ja allt som har med mej att göra. Inte bra alls, JAG VET....
Stress var det ja.. Det känns just nu som om det liksom går en elektrisk ström upp och ner från magsäcken...
Men nej jag ska inte klaga, jag känner ju att jag lever liksom;-)
Mina kära barn... Dom vet så klart på vilken tå de ska hoppa jämfota på som gör hårdast när jag är som jag är när både stressen och humöret är ur uselt... Ja som typ ikväll när jag hittade detta...

Fabian hade tydligen missuppfattat våran fina låda med minnen från bröllopet (som jag fixade så fin, titta HÄR) och trott att det istället var en sandlåda där man kunde leka att glasen var spadar och grejerna var skatter som man kunde gräva ner... Och de där små torkade blommorna som grabbarna hade på sina små västar. Äsch ja dom var ju ändå så torkade och fula tyckte han, så dom gjorde det ju inget att dom gick sönder lite....
Alltså, just nu andas jag in och jag andas ut så att det sprutar eld ur mina näsborrar... Jag blev så arg när jag såg detta att jag började grina... Den berömda bägaren rann liksom över... Bägaren som tyvärr nästan rinner över varje dag och som orsakar tårar... Inte bra alls, jag vet...
Men jag tänker just nu, imorgon är en annan dag!!! Imorgon blir det en bättre dag!!