Jag kan inte sluta fascineras hur fantastisk kroppen är som kan dra ihop sig på både mage och underliv efter att ha haft ett stort barn inuti sin kropp och fött ut en den lilla kroppen....
Jag kan inte sluta fascineras hur fantastiskt häftigt det är att en man och en kvinna kan göra ett barn... Att alla barnen blir olika i både utseende och sätt...
För precis 4 år sedan såg jag ut så här och hade precis gått in i V37... Jag var sväld och såg mer ut som en julegris än som en badboll;-)
Jag längtade något förfärligt mycket efter vårt lilla liv i magen och hade jag fått bestämma så hade jag velat att det kommit för flera veckor sedan....
Det envisa pyret som mötte världen med storm, som fick bära namnet Tarzan i flera veckor innan vi kom överens om vad han skulle heta...
Det lilla livet som om bara några dagar fyller 4 år och fick bära namnet Fabian....
Jag kan inte sluta leka med tanke på hur det skulle kännas just nu att vara gravid? Hur skulle jag se ut nu som höggravid? Skulle jag bli lika stor som de tre andra gångerna? Skulle jag bara få mage den här gången? Vilken skulle flytta in i min mage? Skulle jag må bra?
Släppa den där tanken på att jag aldrig mer kommer att få bära ett till barn i magen, ja den tanken gnager hårt och jag kan inte släppa den. Trots att jag så klart måste... Den där tanken om en 4:a som förmodligen alltid kommer att bara få vara just bara en tanke...
Alldeles för fort... Ibland vill jag bara stanna, pausa, njuta mer... Ibland vill jag slå på snabbspolingen på de ställena som jag vill att de ska gå fort. Ibland, allt för ofta så vill jag spola tillbaka tiden och hinna njuta mer av de små liven som växer ifrån sin mamma alldeles för fort....♥
enn fyyra nuuu ;) Kraamis <3
SvaraRaderaDet är verkligen nästan overkligt att det kan bli en liten människa inne i en!!
SvaraRadera