Godkänd stämpel i rumpan!!

Igår var det dax för en väääldigt försenad 5-års kontroll med läkare på BVC för Alfred!
Att vänta ihop med lillebror och mamma i ett väntrum är inte det allra roligaste och speciellt inte när man måste vänta över 20 minuter för att få komma in. Då brister liksom det där tålamodet och ivret att få komma in till den där läkaren som han var så taggad för precis innan...
När det till slut var våran tur att stiga genom dörren hos BVC tanten och läkaren så var humöret uruselt på Alfred och det här med att klä av sig inför helt okända människor så där rakt upp och ner är inget för en blivande 6-åring... Sååå genant förstås...
Efter mycket om, men, mutningar och svettningar från mej åkte iallafall tröjan av och lungor och hjärta tickade på fint och även ryggen var rak och snygg!
Men så kom det till det värsta och det genantaste och värsta i hans snart 6-åriga liv.... Den kvinnliga läkaren skulle kolla om de båda stenarna hängde i sina små påsar som de skulle... Men icke, de försvann illa kvikt in i kroppen. Ja men så klart. På vilken skulle inte kulorna göra det om man bara måste dra ner brallorna rakt framför 2 helt okända tanter bara så där...
Han fick iallafall en godkänd stämpel i rumpan och numera är han "utskriven" från BVC och hans papper är nu skickade vidare in till skolans värld!
Till hösten börjar vår fina Alfred i skolan, galet!!
Jag kunde knappt hålla mina tårar borta när Alfred och läkaren bläddrade igenom hans tjocka pärm på BVC. I den står det ALLT, hela hans liv, vikt, utveckling och andra saker som har hänt i hans liv. Så som brutet nyckelben, brännskador, halsflussar och hjärnskakningar...
En tjock pärm med hela hans snart 6-åriga liv!!
Det fick mej att fundera efteråt. Kommer man aldrig att få ta del av alla dessa papper om man skulle vilja?

Det är ett yrväder till unge den här Alfred... Just nu har han kommit in i ett stadie i hans liv där han är mer vild än tam, IGEN!! Det där vilding som han var som liten har varit gömd och glömd ett tag nu, men det verkar som om det sakta men säkert kommer krypandes igen... *andas häftigt* Kanske inte så konstigt att det bryts nyckelben och hans lilla huvud får hjärnskakningar;-)
Jag är så glad och tacksam att Alfred fick en STOR fin godkänd stämpel i rumpan, så tacksam att vi har 3 friska grabbar!! *drar ett djupt andetag och torkar en tår från kinden och snyter mitt rinnande snor* Mina barn är längre inte små, dom är snart så stora att jag inte ens kommer att behöva gå på BVC mer, aldrig mer...