En slags tomhet...

Igår när alla åkte hem från stugan stannade vi kvar några timmar till... Vi passade på att njuta och suga ut det sista av halvsluften och vårt smultronställen!

Men när vi vinkat av alla våra kära vänner så infann sig en fruktansvärd jobbig tomhet... Efter en hel helg fylld av glädje, kärlek, skratt, dans, goda viner, smaskig mat och massor av prat. Blev det så tomt och tyst...

Jag gick in och grät en skvätt och mötte Douglas gråtandes i hallen... Vi kramade om varandra och fnissade där vi stod och små grät... Vi är dom 2 i familjen som är fyllda av känslor som bara brister och måste ut! Dom där känslorna som vi visar så starkt, vart eller när som helst...

Den där jobbiga känslan att bli lämnad "ensam" är en gnutta jobbig...

Ångest infann sig i mitt bröst... Jag vill inte ens tänka på hur jag kommer att känna dagen efter vårt bröllop!? När glädjen blandas med massor av underbar kärlek, men som bara på en dag är över... Underbara känslor, men ändå jobbiga på någotvis. En slags tomhet på ett sätt om ni förstår hur jag menar...?!

Den här helgen stoppar vi långt in i hjärtat och spara, sparar i all evighet!❤

Två (!!!) ynka futtiga veckor kvar att jobba innan 4 underbara semester veckor väntar på oss!

Då ska vi åter ner till vårt älskade smultronställe och bara njuta i massor! 2 veckor som idag känns som evighets lååånga veckor...

Den här bilden får tala lite för sig själv... 3 killar som sitter har precis vinkat av sina vänner och då deras luft liksom bara gick ur dem...