Varje lördag och söndag när jag slår upp mina ögon möts jag av denna underbara bild! Jag ligger i Douglas säng eftersom jag inte vill väcka resterande familj som ligger och sover så sött och för den delen så vill jag inte att de ska väcka mej;-)
Bilden ja... Den är tagen för snart 6½ år sedan, vart tog tiden vägen? Det lilla pyret som kom och överraskade oss 4 veckor för tidigt och vände vår lilla värld upp och ner...
Jag minns så väl när vi skulle ta den där "klassiska" BB bilden till tidningen. Vi var ett gäng mammor med små bebisar och några hade papporna med sig och några sina syskon!. Vi stod där och väntade på att få gå in i det där fotorummet. Plötsligt var det min och Douglas tur att gå in och sätta oss på "fotostolen".
Jag gick in, piffade till mej lite och gjorde mej förberedd då fotografen frågade: Ska du inte ha bebisen med? Ha ha guuud va vi skrattade åt detta. Jag hade helt glömt bort honom så han stod i sin lilla bebiskorg utanför rummet och väntade snällt,-)
Idag 6½ år senare ser vi ut så här. Douglas så där 20 kg tyngre och med massor av hår och ska börja förskoleklass nästa vecka. Han får snart inte plats i mitt knä;-) (idag var det inte alls roligt att bli fotad med mamma, därav den grumliga och fumliga bilden;-)) Och jag, ja jag är nog ganska så lik mej, samma gamla svans i håret uppsatt. Lite mer rynkor vid ögonen. Men kanske inte lika svälld näsa som för 6½ år sedan den 30 mars 2005;-)
Men som sagt, vart tog tiden vägen? Idag önskade jag faktiskt att man kunde få stanna tiden lite, bara lite och få njuta lite extra av barnen när de är små!





























