Som ett giganstiskt fyllerus...

Gick upp som vanligt när klockan ringde imorse. Men kastades lika snabbt ner i sängen igen. Men eftersom att jag typ är världens envisaste person kom jag upp igen och gick in på skakiga ben på toa och försökte göra ett tappert försök och sminka mej. Det gick så där och min käre man kom in och beordrade mej att gå in och lägga mej igen och INTE åka på jobbet!
För en gångs skull lyssnade jag på honom...
Sedan beordrade han även mej att jag MÅSTE ringde jag vårdcentralen! Jag ringde och fick tid där på förmiddagen!
Nu har jag varit där och det gick bra! Fick träffa en mycket duktig läkare (dom växer INTE på träd, speciellt inte här i byn) Han tog mej på allvar och gjorde en grundlig undersökning på mej! Både stick i armen och fingret. Balanskontroll, öronkoll och test så att ögonen följde med. Plus massor av frågor!
Jag såg dubbelt åt ett håll och jag går omkring och det känns som om jag går på ett gigantiskt fyllerus hela tiden.

Han trodde inte det som jag trodde att jag drabbats av, alltså kristallsjukan. Utan att jag förmodligen hade fått ett virus på balansnerven.
Men för att utesluta både det ena och det andra så väntar vi på provsvaren från blodproven. Han såg i mina journaler att jag hade sköldkörtelproblem i släkten och för att utesluta det ena så kan det även vara det som drabbat mej.
Den som lever få se...
Jag vet bara att det är skitjobbigt att vara hemma, stressande.... Men att jag vet att jag måste ta det lugnt.
Ordination. Ligg helst inte utan sitt, ta det lugnt och var hemma några dagar tills det känns bättre!
Känns det inte bättre på måndag så måste jag höra av mej igen! Skönt när läkaren tar en på allvar!
Det här med att ta det lugnt är fasen inte lätt för mej vill jag lova. Speciellt när man liksom inte riktigt vet vad man ska göra fast man inte orkar göra något pga av fylleruset.
Ja jösses, detta är väl bara en liten piss i nilen mot va andra ständigt får gå igenom. Det finns ju så många andra som har det mycket värre än jag har det just nu.
Men jo lite tycker jag allt lite synd om mej själv som måste gå och känna mej konstant full hela tiden... Lite får man väl tycka synd om sig själv va, när man drabbas av såna här konstiga grejer;-)