Det finns hopp!

Jag vågar knappt tro att det är sant, men idag känner jag mej en gnutta bättre! Efter 3 dygn i sängen där allt har snurrat (plus måndagen där jag var envis som en gris och gick och jobbade med ett konstant snurr) och jag har sovit nästan dygnet runt. Är jag för första dagen uppe på benen!
Igår var jag uppe en hel timme utan att ramla omkull och idag har jag duschat!
Jag lovar att duschen satt som en smäck, ja för *viskar* jag har inte duschat sedan i söndags, så ni kan ju bara tänka er hur smörigt och härligt mitt hår var och hur gott jag har luktat;-) Men jag har inte kommit upp och orkat duschat innan... Förstår nu Jonas varför han har undvikt att ligga och mysa bredvid mej, har nog inte doftat smultron direkt;-)
Fy farao för att vara sjuk så här, det här är verkligen inte min grej att ligga så här. Håller på att få liggsår och ryggen går nästan av och jag mår psykiskt dåligt. Guuuuud va jag saknar mitt jobb och mina härliga kollegor och min "vanliga" vardag!
Jag ber en bön för att detta är slutet på denna karusellåkning och att jag åter är pigg på måndag, jag håller på att locka fram min envishet där bakom snurrigheten och i eftermiddag har jag bestämt mej för att ta mej ut och gå runt kvarteret!! Frisk luft och att röra på sig är precis vad jag skulle behöva nu. Men jag får nog vänta till Jonas är hemma så han kan vara min lilla stöttepelare!
Jonas tyckte till och med att jag hade fått färgen tillbaka i mitt ansikte igår kväll, små rosor på kinderna! Så ja det finns hopp!
Dock har jag hoppat studsmatta hela natten i sömnen, så förmodligen har det snurrat rejält utan att jag vaknat...
Jag hatar detta, hatar, hatar, hatar, HATAR!!!!