Jag är så glad att han kom!

När vi skickade ut vår inbjudan till bröllopet, gjorde vi det bara några dagar efter att min lilla mormor blev begrav.
Min morfar ringde och tackade så hjärtligt för inbjudan, men avböjde sig att komma. Just då kändes det ju så klart inte alls bra för honom att gå på bröllop, bara några dagar efter att lilla mormor begravts...
Men sedan ändrade han sig och så klart skulle han komma!
Och jag är så glad att han kom och var med på vår stora dag! En sådan fantastisk krutgubbe han är! Pigg och glad ut i fingerspetasarna!
Han dansade hela kvällen med våra vänner och släktingar och han hade inte haft så här roligt på 20 år sa han!
En riktigt bra dansare och höll mej med ett rejält grepp när vi svepte runt där på dansgolvet!
På morgonen efter när min svägerska vaknade (dom sov i samma stuga) vaknade hon och hittade inte morfar någonstans... Skickade ett panikmess till min mamma och skrev: Morfar är borta!!!
När dom sedan kommer ut på gården står han där och gör sin morgongymnastik efter att ha tagit sig sin vanliga morgonpromenad! Dock blev det med en annorlunda outfit än vad han brukar vara ute och gå i, nämligen samma kostym som han hade på bröllopet!*fniss*
Älskade lilla morfar, han är bara så bra!!!
Jag är så tacksam att jag har kvar honom i livet och är pigg och kry! Jag är så tacksam och glad att han kunde vara med på vår stora dag!!