Livet är för kort...

För att jag ska gå och runt och dregla över dessa underbara saker...
Igår frossade jag i den ljuvliga chokladen jag fick av Jonas, jordnötsringar och glass!
Jag lovar, det smakade helt ljuvligt gott och smaklökarna dansade samba i min min och sockerhoran jublade av glädje!
Alltså har ni smakat på denna glass? Salted caramel, så god att jag nästan grät när jag åt den och munnen fick en orgasm!;-)
Jag fick tyvärr "äta" upp att jag frossade igår. Sockret gjorde att jag låg och stirrade i taket halva natten. Jag var helt enkelt sockerstinn och kunde inte somna...
Det här med att så många säger att när man äter socker igen efter ett långt uppehåll, så säges det att det är så sött att man inte tycker det är gott. Men jag lovar, det stämer inte alls in på mej. Inget är för sött för mej, aldrig...;-)
Nu säger jag imot mej själv att livet är för kort att jag ville unna mej av detta ljuvliga.
Men jag har inte ätit godis på över 80 dagar, men igår kändes det bra! Men nu ska jag inte äta godis förrens till jul, då ska jag åter unna mej lite godis. Frossa i julgodiset! ;-)
Japp för sån är jag. Jag måste förbjuda mej och ha ett mål. Annars frossar jag i detta varje helg och till slut vet jag att helt plötsligt så "unnar" jag mej varje dag och det är inte alls så bra för mej, nej säkert inte för någon...
Men gott var det igår, så gott att jag fortfarande sitter här med ett ljuvligt leende på mina läppar och känner hur dreglet rinner ner för mina mungipor!;-)