På bättringsvägen, hoppas jag...

Igårkväll när Jonas skulle åka och  handla kände jag att jag bara måste ta mej ut. Jag pallar inte att bara ligga här. Så jag tog på mej kläder och  följde med till affären och hängde runt som ett litet levande lik hängandes på vagnen som en 100 årig tant...

Det gick bra och jag satt uppe en hel timme när vi åt! Det går framåt!

Inatt har det varit hemskt. Yrseln kom som ett brev på posten igen och så fort jag vänt mej om i sängen har hela världen snurrat och jag har vaknat till skräck och måste hitta en annan position att somna in på som inte ssnurrar...

Envis är ju mitt mellannamn och idag hade Douglas match. Jag kände att jag måste ta mej dit, bära eller brista!

Jag kom dit och har nu suttit och frysit röven av mej och tittat på dom grymma killarna!

Jag är trött som ett spädbarn just nu och kommer förmodligen att somna ovaggad... Men frisk luft och att träffa folk är vad jag just nu behöver, envisheten ska vinna över de här jäkla huvudet, så det så!

Grymma killar som vann dagens match mot Sävsjö!! Kan tänka mej att det är en lycklig Douglas som snart kommer hem och som dessutom fick vara lagets kapten dagen till ära!

Nu hoppas jag att jag är på bättringsvägen och att detta snurr ger med sig mer och mer! Och JA jag lyssnar på min kropp och har verkligen gjort det hela långa veckan. Men att bara ligga så här rakt upp och ner gör mej bara ännu mer sjuk om inte psykiskt sjuk...