Jag vet faktiskt inte varför jag gör ALLT för mina barn. Jo men så klart, det vet jag ju självklart. Men så vet jag ju oxå att jag gör dom en riktig otjänst senare i livet...
Jag curlar dom i allt och så blir jag irriterad på kottarna när dom inte gör saker som jag säger till dem att göra. Så som att jag STÄNDIGT går och plockar efter dem. Jag packar deras gympaväskor, jag brer deras mackor, jag plockar undan deras tallrikar... Listan kan bli lång, men ja ni fattar... Men så klart, dom vet ju att jag gör allt åt dem, så varför ska dom göra det?
Det är inte bara barnen som jag curlar med, nej jag gör det ofta med Jonas oxå. Jag underlättar ofta för honom. Tar fram morgondagens kläder, ställer fram allt som ska med till förskola och skola så att det bara är för honom att ta med sig det dagen efter. Städar, lagar mat, tvättar och handlar...
Allt detta gör ju självklart att jag blir ännu mer stressad än vad jag redan är, men ändå gör jag det. Så dumt egentligen, riktigt dumt...
Och barnen börjar ju bli stora nu och dom skulle så klart fixa massor av de saker som jag bara lägger framför deras fötter...
Det är något som jag verkligen borde börja jobba bort med mej själv.. Ja för jag vill ju verkligen inte att jag ska vara värsta curling föräldern när dom är 15 år och dom inte ens kan bre sina egna mackor själva...
Men ändå gör jag detta för att det känns bra i hjärtat... Det känns bra att känna sig behövd... Jag gör oxå allt detta för att det ska ta mindre tid av vår dyrbara tid. Den stressade vardagen ska underlätta för mej, så gör jag det av rena farten och bekvämligheten för mej själv...
Jag tänker att jag ska bli bättre på att planera. Ja alltså det här med planering det får jag jämt göra. Men jag måste låta barnen göra mer från och med nu. För att få dem att bli mer självständiga och att dom någon gång ska lära sig att göra saker utan att morsan ska göra det... Och planera tiden lite bättre...
Hmm, känner att det här inlägget blev lite dubbemoral... Att jag både vill äta kakan och slänga den irakt ner i soporna..;-)
Men nä, nu när jag läser igenom inlägget så inser jag. Jag måste sätta ner foten och bestämma att jag ska sluta curla så in i bomben mycket. Jag ska falla ur den positionen direkt! Jag gör varken dom eller mej en tjänst...
Ja livet är inte alltid lätt att få ihop och just nu önskade jag att dygnet hade mer än 24 timmar och att veckan kunde ha minst 10 dagar så att man hann med allt som man vill och som måste göras... Ja alltså jobba 5 dagar och vara ledig 5;-)
Men visst man helt otroligt bra på att curla! Jag skulle ALDRIG göra så... Eller hur! Nu är jag fast i träsket, jag med... Ska också bättra mig! ;)
SvaraRaderaJag är exakt likadan, fixar ALLT och underlättar för alla....
SvaraRaderaUscha, känner igen det där ju..... :-P
SvaraRaderaKram M
Tack för att du skrev detta inlägget för jag har funderat så mycket på varför vänner i min närhet är så stressade över familjelivet och när jag läser vad du skriver inser jag att lyckat att inte curla mina barn!!! Min man och jag har två grabbar. Alex snart 9 i feb och Alwin just fyllda 5 år. De väljer kläder själva och klär på sig (Jag kollar igenom de kläder de haft under dagen för att se vad som behöver bytas nästa dag), de lägger sina kläder i rätt tvättkorg (färgat/vitt), De dukar alltid bordet till lunch och middag, de dukar av sina egna tallrikar, bestick och glas när de lämnar bordet. Alex hjälper till att tömma diskmaskinen då vi ber om hjälp, Alex packar sin jympapåse och packar upp de blöta/svettiga kläderna efteråt. Alex har koll på vilka läxor han har och när de ska vara klara, vi sitter alltid tillsammans minst 3 kvälla i veckan och gör läxor eller läser högläsning tillsammans. Mina killar älskar att baka, de gör det gärna tillsammns själva då sätter jag på ugnen och hanterar de som är varmt osv. Barnen röjer och plockar undan på sina rum vi dammsuger tillsammans ...För oss är det viktigt att barnen lär sig att bli självständiga och att se blir delaktiga i det dagliga familjelivet. Du skriver att du gr det för att ta mindre tid av er dyrbara tid men då tänker jag att om du lägger all tid på att göra allt för dem så går ju er tid till det och då blir det ju mindre tid för dig och din man tillsammans med barnen? Jag undrar också vad din man tycker om att du curlar honom? Lägger fram kläder etc när han ska lämna barnen, min man skulle se det som en förelämpning att jag inte litar till hans förmåga som pappa till sina barn. Att jag t ycker att han inte kan/känner dem tillräckligt väl för att klara av att hjälpa dem på med kläder etc, dessutom undrar jag hur du ser på dina barn vilken förolämpning mot dem och speciellt den äldste att du tror så lite om honom att du gör det för honom..... Lycka till med det förändringsarbete du har framför dig, som någon klok människa sa den ende man kan förändra och förbättra är sig själv...
SvaraRaderaMaria
Oj vilken präktig mamma jag verkar framstå som i min tidigare kommentar. Det var inte alls meningen utan jag ville bara visa vad barn i den åldern kan klara av själva med viss hjälp naturligtvis... Inte alls meningen att skriva dig på näsan och jag hoppas inte att du tolkade det så.. Återigen lycka till!!
SvaraRaderaMaria