Skuld....

Igår hände det som inte får hända.... Jag och Alfred stod och lagade soppa. Jag hällde i den kokande soppan i mixern och vred sedan om på start. På någotvis var inte locket helt på utan soppan sprutade rakt på Alfreds ansiktet. Han skrek och skrek. Som tur var hann jag ändå tänk rätt snabbt och sprang in med honom i duschen. Alfred hade så ont och det var inte lätt att stå och skölja honom under vattnet med så stora brännmärken i ansiktet. Bara en lite stund efter kom Jonas hem och vi var på akuten snabbt därpå. Väl på sjukhuset var det kylning av vatten på ansiktet som gällde. Men ni förstår hur ont han hade. Läkaren konstaterade att han hade 2:a gradens brännskada och 7 st handflator stort brännmärke på ansiktet.

Efter 2 timmar med massor av olika bedömningar och telefonsamtal med brännenheten i Linköping fick vi åka hem. Vi fick en tid klockan 09 i dag. Så klockan 06 åkte vi mot Linköping och väl där fick vi träffa världens bästa personal! Som tur var bedömande de att det inte skulle bli någon operation. Vi fick med oss olika salvor hem dessa ska hjälpa att läka hans kött! Den mesta rådnaden har redan lagt sig men han har fortfarande lite blåsor och sår. Även ögonlock och ögonen blev drabbade och ev hans hornhinna. Men barn har bra läk kött så det trodde att till 100% att han blir helt återställd!

Och allt detta är bara mitt fel. Varför kokade jag just soppa igår och varför lät jag honom vara med mig i köket och stå så nära mixern. Och varför skulle jag mixa den så varm? Jag har dessa frågor i mitt huvud hela tiden. Och så fort jag blundar så ser jag hur hela hans ansikte blir nersprutad av soppan.... Jag har sådan fruktansvärt skuld som aldrig kommer att gå över.

Det bästa trotts allt är att Alfred redan verkar ha glömt bort allt och han är sitt vanliga jag igen! Glad och pigg liten kille som är full av energi.

Igår kvällst när vi åkte hem från akuten

Idag på morgonen på väg till Linköping