På bättringsvägen!

Ville bara börja med att tacka alla fina människor som bryr sig om oss och lämnar så fina kommentarer både här, på facebook och på min mobil. Och så alla fina samtal vi fått! En STORT tack!!

Alfred ser mycket bättre ut idag och hans svullnad som han hade igår har helt lagt sig vilket är ett bra tecken på att det inte är en massa vätska som är kvar i ansiktet. Hans sår börjar ta en gulaktig färg nu och det är väl då läknings processen börjar att dra igång! Han har inte börjat att klia sig ännu, men det kommer nog. Och hur lätt kommer det att bli att säga till en 1½ åring att han inte får klia sig;-) Då får vi sätta strumpor på hans händer som skyddar lite, iallafall på nätterna!

Jag börjar att känna mig riktigt nipprig nu. Jag är som en hök över barnen och tycker att de ska sitta där jag vill att dom ska sitta. Jag har ALDRIG varit så här innan. Bättre lär det ju inte bli heller. Tänk om så där 15 år och de är ute och ränner hela nätterna och man inte har någon koll på vad de gör. Och dessutom så är det då 3 barn att hålla redan på;-)

Igår kvälls började nog chocken att lägga sig efter olyckan. För både jag och Jonas blev helt konstiga och kände oss tomma. Vi somnade tidigt och även idag känner jag mig helt slut....

Denna veckan hade jag ju tänkt att båda barnen skulle vara på dagis eftersom att de inte var det förra veckan. Jag tänkte att jag skulle ha denna veckan att fixa inför vinjuntan på fredag. Men förmodligen så kommer jag att vara så lat och tro att jag har allt under kontroll och sedan tro att allt löser sig. Så på fredag så kommer jag stå där och inte ha städat, lagat mat eller ha handlat. Då kommer jag helt plötsligt få eld i rumpan och förmodligen stressa ihjäl mej. Det är så typiskt mej;-) Så jag kanske skulle göra ett ryck och åka och inhandla både mat och dryck nu och inte sitta här vid datorn....