Veckans bästa dag!

Äntligen är veckans bästa dag här! En lång och skön helg framför oss och att sluta 2 timmar tidigare än vad man brukar är sååå skönt!
Vid 15 tiden fick jag ett SMS av min fina vän Veronica som undrade och jag och kidsen ville hänga med och bada. Jag velade lite för tröttheten höll just då att ta knäcken på både mej och grabbarna...

Men jag nämnde det för barnen och så klart ville de åka och tröttheten var som bortblåst!
Så jag fick raka av mej vinterpälsen, packa väskan och stoppade in ungarna i bilen och fräste till byns lilla simhall!

Där plaskade vi runt i över 2 timmar och barnen skötte sig exemplariskt bra! De var dock mer under vattnet än över och de är som små fiskar.... Alfred har typ noll respekt för vattnet och bara slänger sig rakt ut, både positiv och negativt...

När vi kom hem framåt 19 tiden kom vi samtidigt som Jonas och som då hade varit och fixat vår kvällsmat! Hämtpizza! Fan va jag älskar fredag!;-)
Till det blev det ett gott glas Mobergs rödvin som smakade mumma!

Trötta som små grisar masade vi oss upp i soffan där vi satte oss och åt godis!
Alfred och Fabian somnade på en gång och hann bara äta några få små godisbitar och vi andra är snart i drömmarnas land...
Vi går nog en trappa ner och lägger oss i sängen och tittar klart på Douglas favvoprogram Gladiatorerna! Jo det är favoritprogrammet här, absolut inte mitt... Men smaken är ju som baken, delad och tur är väl det!

Inte ens godiset tog slut ikväll, då är vi banne mej trötta;-) Det var inte ens gott... Är jag sjuk eller som inte gillade godiset? Hmm, konstigt;-)

Jag är aptrött efter en vecka med fullt ös så kommer jag nog somna ovaggad!
Återigen, jag älskar fredagar!!!
Förresten... Min vän Veronica påminde mej om att jag var förvirrad även förr, apropå förra inlägget...

När jag hade fått Douglas och han var så där 2 dagar gammal, så kom då på den tiden en fotograf till BB från en lokal tidning och så fick vi vara med på deras familjesida!
Vi fick stå i kö och alla satt där och var så där trötta, slitna, ömmande underliv och med sina små  bebisar i sina små plastvagnar. När de blev våran tur att stiga in till fotografen, lyfte jag min rumpa från stolen och gick in och satte mej på den sköna fåtöljen. Fotografen tittade undrande på mej och frågade: -Har du inte glömt något? Jag tittade ännu lite undrande på honom och rynkade på pannan och undrade vad? Till slut slog det mej, jag har ju för bövelen glömt mitt barn ute i korridoren i sin lilla plastvagn...;-)
Om vi skrattade åt mej? Jo då, så där 3 dagar efteråt och gör fortfarande;-)
Det var ju tur att fotografen iallafall var med, så att vår nyfödda lilla stjärna oxå fick vara med på kortet i tidningen;-) *fniss*
Tänk att det snart är 8 år sedan detta kort togs, vart tog tiden vägen???