Tillbaka till ruta ett....

Har varit ute på årets första löpartur och jag bara säger: FY FAN, fy fan, fy fan, fy faaaan va jobbigt det var...
Jag har inte sprungit sedan i oktober månad, så konditionen var ett minne blått om man säger så... Flåsade som en stor gris när jag sprang.
Jag sprang så långt jag orkade och det blev ynka 4 km... 4 km på tiden 24 minuter, så det gick inte så fort och nej inte så långt heller och det känns som om jag är åter på ruta ett... I augusti/september sprang jag en mil utan problem och var knappt trött efteråt. Idag efter 4 km var jag så trött och varje muskel i kroppen värkte och spände! Men fy fasen va härligt jag mår nu! Att springa ger så grymt mycket positiv feeling och jag rensar verkligen bland tankar när jag springer och jag blir på så mycket bättre humör! Det är nu jag märker hur mycket jag har saknat löpningen... Men tyvär har latmasken bosatt sig i kroppen hela hösten och han har förbjudit mej att springa och dum som jag är så har jag lyssnat på den jäveln...
Nu ska jag försöka få till minst 3 turer i veckan och innan april månad är slut ska jag återigen ha sprungit milen! *pepp*pepp*pepp*

Det enda som håller mitt fett borta från min mage är att springa! Inget annat hjälper mej. Men att springa is da shit och de förbränner verkligen skitbra med att springa!
Nu ska jag ta mej från ruta ett och sen ska jag banne mej aldrig mer hamna här. För det är jäkligt jobbigt att hamna här och att kämpa sig uppåt, lite som en nära döden upplevelse...