onsdag 16 januari 2013

Det blir så definitivt....

Mina barn börjar bli stora... Så stora att vi inte längre har några blöjbarn, inga nappar som måste stoppas in på nätterna eller välling som måste värmas mitt i natten....
Det är både skönt och ledsamt på en och samma gång...
Det blir så definitivt, vi kommer aldrig mera ha någon bebis här hemma, aldrig mer... Jo så klart kommer det bäbisar in hit till vårt hus. Men det kommer aldrig att komma ut någon mer bebis ur mej och det måste jag erkänna att det är en gnutta ledsamt....
Aldrig mera få uppleva den där underbara känslan när bebisen glider ur kroppen, aldrig mera vaken nätter med ömmande bröst, aldrig mer byte av bajsblöjor, aldrig mera köpa blöjor till mina egna barn...
Det känns ledsamt...
Men så klart känns det skönt oxå, allt har sin tid.... Nu klarar dom sig själv! Ja så klart inte helt själv. Men de kan klä på sig, säga till om de behöver bajsa, äta själv och tala om vad de är de egentligen de vill...
Men ändå.... Det blir så definitivt. Nu har Fabian inte längre blöja, min lilla bäbis, han använder inte napp och han äter inte välling.... Han är en stor pojke, precis som Alfred och Douglas!
Mina tankar och med ögonen på de allra första bilderna på mina älskade barn, får tårarna att leta sig fram ur mina ögon....
Att få barn är det bästa som finns och jag är sååå glad och lycklig att just jag och Jonas har blivit tilldelad dessa underbara barn!
   En alldels nykläckt Douglas i min famn....
Och en Alfred....
Och en Fabian!
-Hallå bebis, kom ut nuuuuu!;-) Jag, Alfred och Douglas i väntan på att Fabian skulle "hoppa" ur mina mage!
En underbar känsla de där med att bära på ett barn, en spännande känsla, en lååång väntan och tja ganska så jobbigt ibland med krämpor lite här och var;-)
Om vi, jag och Jonas skulle kunna tänka oss en liten fyra? Nja, jag kanske men inte Jonas... Nu ska vi satsa på bröllop *blink*blink*, träning, sovande nätter och annat rolig. Inte på blöjor, amning och vakennätter;-)

4 kommentarer:

  1. Det är det bästa man har, ens barn!
    Jag kan också sakna graviditeten och förlossningen, en liten gosig nyfödd bebis. Men sedan tänker jag efter och så inser jag att jag är färdig med det där. De blir ju stora också och man ska orka med! Jag hade aldrig orkat med 11-12 barn som vissa har.. Det räcker med mina tre, de kan vara som 11-12 ungar de också haha

    Kram K

    SvaraRadera
  2. Förstår känslan precis då jag är i ungefär samma fas av livet. Min minsta grabb fyllde 4 år förra veckan. Och han har blivit så stor på nåt vis. Han slutade med blöja i slutet av sommaren och nappen och snutten i november tror jag. Och nu är det så uppenbart slut på bäbistiden. På gott och ont. Det är skönt att dom blir större, går prata med, föra en diskussion, klarar mer själva. Samtidigt som jag ibland kan få ett sting av längtan efter den där lilla bebben som man ligger och snusar på, första tiden, första ögonkontakten.
    Men vi är också klara. Det blir ingen fyra här. Vi måste orkar med vårat liv som det är och dom underbarast barnen som vi fått glädjen att ha i våra liv.

    kram

    SvaraRadera
  3. Och jag som är så gammal (!?) blir alldeles tårögd... Även att jag har fem STORA barn så blir jag emellanåt sugen på att vara gravid och föda men inte resten :-) Det är såååå skönt när man "fått tillbaka" sig själv och barnen klarar sig själva. Allt har sin tid.

    SvaraRadera
  4. Blev Fabian torr på natten också direkt? Min lille fyller fyra i april och har varit torr sedan han fyllde tre, men inte på natten. Jag vågar inte ta bort nattblöjan ännu.
    Jag kan ibland sakna bebistiden, men varje gång jag funderar riktigt ordentligt, så inser jag att jag är ingen bebis-mamma. Jag gillar livet nu mycket mer, när de kan klara sig lite själv och man faktiskt kan sitta och föra samtal med dem och höra allt roligt som rör sig i deras små huvud! :)

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!