Dom skrattar åt mej...

Jag blir mer och mer förvirrad för varje dag som går... Ibland har jag huvudet under armen och hjärnan är överfull och börjar nästan brinna...
Jag tappar ofta bort mina viktigaste saker så som nycklar, plånbok och telefon.. (Och en gång när Fabian var några veckor glömde jag bort honom sittandes i babyskyddet i carporten och vi andra åkte. Jag kom givetvis på det när jag backade ut bilen från gården och han fick så klart följa med. Men det är en annan story...;-))
För ett tag sedan fick jag detta gigantiska nyckelband. De ser ut som ett stort skärp och är fult som stryk..
Folk skrattar åt mej när jag kommer med mitt gigantiska nyckelband och bara några nycklar hängandes på...
Men jag lovar att detta är det som krävs för att jag ska kunna hålla reda på mina nycklar... Okej då, jag erkänner. Har ändå lyckats att slarva bort nycklarna flera gånger trots de röda läckra läderskärpet;-)
Funderar på att skaffa mej något STORT till både plånboken och telefonen så att jag inte lägger undan dem och sen inte kommer ihåg vart jag lagt dom...
Förslag? Kanske borde man skaffa sig någon slags grej som pep när jag ropade på dem?;-)

SkIckar med några underbart vackra bilder från morgonen! -20 grader och det är inte hälften så vackert på bilderna som det var i verkligheten, de var magiskt!
Magiskt att jobba på en utlast i -20 grader vill jag lova att det inte är... Jag fryser ända in i själen idag...