Trodde i höstas att detta bara var en "period" i hans liv och att hans humör skulle bli bättre. Men tänk så fel jag hade, de har istället blivit sju resor värre...
Han blir så fruktansvärt arg när han inte får som han vill och då bara lägger han sig ner på mage och bara skriker allt vad han orkar, vart vi än är, hemma, i affären eller hos kompisar....
Jag har prövat med allt utom att lägga mej ner i affären och skrika. Kanske det kan hjälpa?
I lördags åkte han och jag in till stan för att uträtta lite ärenden och resten av familjen skulle få lite semester i sina öron... Jag lovar att att det var allt annat en semester för mina öron... Det gick ganska så bra i affärerna, men när vi skulle åka hem den 4 mil långa bilresan så satte han igång och skrek allt vad han orkade... Jag är numera van och bara ignorerar honom, vilket förmodligen gjorde honom ännu mera arg...
Sedan in på hemköp och handlade lite. Där gjorde han mej rejält svettig och jäkligt ledsen faktiskt. Han skrek värre än värst och låg och skämde ut sig på golvet....
Som sagt han får just nu hela familjen ur balans och alla blir osams med alla pga av honom.. Hur kan en liten människa på inte ens 3 år ha så stor makt över en familj???
I går kväll gick jag och la mej med den största klumpen i magen... Alla somnade osams och det är de värsta jag vet och de hemskaste samvetet kom krypandes på mej och jag ville bara gå upp och väcka dem och säga hur mycket jag älskar dem.... Jag somnade med tårar i ögonen och måtte denna dagen bli så mycket bättre nu när dagis och skola drar igång igen!!
Jag vet att 3-års trotset är bland de värsta trotset.. Iallafall hur mina gossars trots har varit... Men Fabians trots är värre än en tonårings trots och jag känner mej nästan maktlös...
Ja jag vet att de sägs, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer... Men jag lovar att just nu är 3 tonåringa lugnare än vad han är... *djup suck*
Jätte jobbigt!!! jag har haft 4-5 stycken hemma sedan i början av december nu och dessutom sedan den 19 dec själv med några dagar semester och jobb. De bråkar , tjafsar och säger emot hela tiden både med varandra och med mig. de lyssnar inte på ett ord jag säger med en gång. Efter ett par timmar på fm är jag helt psykiskt utmattad. Jag är såååå glad att dagis och skola börjar nu och att få gå till jobbet lite. Kanske ska vi få till något föräldraråd där vi kan diskutera tips och tricks !? :-) Någon som inte har det såhär med sina barn som vi kan få råd av ??
SvaraRaderadet knäcker en ju totalt samt att tålamodet och ens engagemang dör känner jag iallafall...
ja det är väll bara att kämpa på för att få det tuffare och tuffare ;-)
Kram
Angelica
Mina barn har (och har haft) trotsperioder. Kanske inte så extremt som ni verkar ha med Fabian... Låter jättejobbigt! :-(
SvaraRaderaOch ja, att lägga sig osams är verkligen hemskt. Hoppas det kändes bättre idag.
Massor med kramar!
Pluttan du ska inte ha dåligt samvete , men vad jag har som erfarenhet att trots eller finare ord barns utveckling kan inte stoppas!
SvaraRaderaMen du kan hjälpa honom med att ge honom massor av tid försöka att inte stressa fram saker och tonvis med kramar och kärlek !! Du gör säkert detta men ge honom dubbelt med det som du ger honom nu :)
Har ju tre knoddar själv som du vet och när de kommer i sina utvecklingsfaser fint kallat ;)
Så ger jag dem tusen gånger så mycket kärlek och bekräftelse och förståelse och pratar och förklarar saker som skall göras mer tydligt än någonsin. För att kämpa mot och gapa och skrika funkar inte absolut inte med en som ligger och rullar på golvet.
Tricket är att inte försöka få dem att gå så långt för då är loppet kört :)
Det tar mycket av ens mamma energi och tid , men det har verkligen funkat för oss och våra "trots" perioder har kommit och försvunnit lika fort som de inträtt barnens kroppar :) Och när man inte riktigt haft tiden de perioderna som mamma så har också "trotsen" blivit värre.
Men så fort jag som mamma sansar mig, tar mer tid till allt, detta gäller att klä på sig,borsta tänderna,äta,handla allt som är i vardagen så försvinner sakta men säkert utbrotten och skriken efter bekräftelse.
STRESS är inte bra mix andas räkna till tio och planera vardagen ge allt mer tid än vanligt :)
Massor med kramar Karro !! TÄNK TRE ORD - TID , KÄRLEK, BEKRÄFTELSE
Lisa Alvbåge
Min dotter fyller 12 i år och vi har typ vart osams sen hon föddes...
SvaraRaderaKRAM!
SvaraRaderaOjojoj... 3årstrotset, give me! Du kan få byta mot en 14åring så ska du få uppleva trots!
SvaraRaderaNej men allvarligt talat. Det där med "små barn små bekymmer, stora barn....." har jag fått höra så många gånger och tänkt att visst prata på. Men fy faan vad jobbigt med trots oavsett ålder! Det är så olika bekymmer/trots på små/stora barn så det går inte att jämföra. Men om du har tur så river han av sitt nu och blir en supergullig tonåring ;-)
Kramar på dig
Har inga tröstande ord. Blondinen har skrikit sen han ut kom för 5½ år sedan. Det kan vara liiite bättre om jag hinner/kommer ihåg att förbereda. Förbereda innan handling, förbereda innan utgång från affären, förbereda innan dagis osv osv...
SvaraRaderaStyrka!
Jag håller emd Lisa Alvbåge.
SvaraRaderaDu får vara större, snällare, och tryggare. ;) Bita dig i tungan och inte låta irritationen och stressen ta över. Kräver sina krafter, men är väl värt det. Hela hans värld rasar av någon anledning samman (bara han som "vet") det bästa är att bemöta honom med motsatta humöret till hans :) Lugn, kärlek och inte för många val. Om du inte redan gjort det.. Testa med att ha framförhållning för honom på allt vad som ska hända och göras. Att du uttalar till honom ex. när vi har ätit klart ska du duscha osv. Så att han hinner förbereda nästa steg i sin lilla kropp :)
LYCKA TILL! KRAMAR i massor!!