Jag träffade grabbarna 24 timmar om dygnet och ibland var det en dans på rosor, ibland inte...
Nu är vi inne i rullarna och nu träffar jag knappt aldrig mina boys... Mycket jobb och mycket andra aktiviteter...
Det dåliga samvetet kommer krypandes och det blir liksom som en smocka i magen...
Idag har jag bara pussat dom hej och sen direkt hej då... Har träffat dom si så där 5 minuter på hela dagen... (Förutom Alfred som var med på gympan i en timme!)
Jag vet att jag borde ta vara på tiden lite bättre när vi väl träffas, men nej så blir det inte alltid...
Alfred gav mej ännu mer dåligt samvete när han idag snyftade ut sig: - Du är aldrig hemma mer, det är bara stackars pappa som får städa och laga mat numera... Jo då han vet hur han ska vrida sina ord min kära lilla 4 åring... *fniss* Stackars pappa Jonas... *harkel* Men inte var/är det så synd om mej när jag gör alla dessa "hemmasysslor"...
Men jag tycker ändå att det är ganska så gött att Jonas får ta de där lasset nu när jag jobbar mer än heltid, det där lasset som jag alltid har gjort förr...;-)
Detta underbara kort togs när jag och Fabian kom hem från BB och han var inte ens ett dygn gammal... Underbara trollungar!
Jag måste försöka att börja njuta mer av livet, av mina grabbar, av min älskade Jonas, min familj och mina vänner... Livet bara springer på och i nästa stund jag blinkar har det gått 10 år och jag kommer då inse att livet har sprungit bort från mej...
Jag vet inte riktigt om ni vet vad jag svammlar om denna tisdagskvällen? De vet jag knappt själv;-) *fniss* Det är mycket tankar i denna trånga hjärna ikväll och jag har svårt att sätta ord på dem efter 11,5 timmar på jobbet och därimellan barngympa med 24 underbar 5-6 åringar!
Om det suger i min livmodern när jag ser dessa bebisbilder? Oh JAA! Jösses Amelia vad det suger... Den där underbara bebistiden, den går knappt att sätta ord på. Det är något alldeles speciellt!
Ännu ett mål som jag borde lägga till på min lista för 2013 är att jag ska tagga ner lite, njuta av guldkorna som livet ger varje dag!
Det var detsamma jag menade häromdagen i mitt inlägg.. Vart har alla dessa år tagit vägen?? Om 5år kanske min största flyttar hemifrån om han ska gå på skolan ngn annanstans än där vi bor...Buhuu jag tror jag dör.. Å då kommer samvetet fram när man håller på med renovering hit å dit.. Fan kan man inte bara vänta med sånna saker.. Men man e nog inte själv om detta..
SvaraRaderaKram Karro från Ulrika
Sakta ner kan nog vara ett riktigt bra mål... Så lätt att säga och så svårt att göra. ;-) Lycka till med att njuta av dina grabbar, glöm inte bort dig själv också. :-)
SvaraRaderaKramiz Emma
de dåliga samvetet. Den ständiga följeslagaren... Hur man än gör så har man baken bak. Jag har bara pojkarna varannan vecka och stressas ännu mer av allt. Har ju bara halva tiden att njuta på. Så jag försöker tagga ner. Och ta vara på tiden. Rätt vad det är vill dom inte hänga med sin morsa mer och då sitter jag där..
SvaraRaderaHa det fint!
Jo tiden går väldigt snabbt, känns som igår när mina pojkar var små :)
SvaraRaderaNu är den äldste 22 (23 i år) och min lillskit fyller 16 i vår.
Kram
Jotack, vet precis vad du menar. Been there, done that. Det är svårt, så in i norden emellanåt. Kan "trösta" dig med att det dåliga samvetet aldrig försvinner, hur stora de än blir :-) Så finns ju det på andra hållet, sjuka/gamla föräldrar. Nog finns det dåligt samvete att gödsla med alltid... Tror vi är rätt bra ändå :-)
SvaraRaderaVisst går tiden fort, häromdan läste jag om att FAbian hade slutat med blöja o tänkte att det var ju jättetidigt. Men sen slog det mig nån timme senare att han är ju inte två år utan tre!!! Och dåligt samvete tycker jag inte du ska ha, man har den tiden man har och du är absolut säkert en bättre mamma nu när du jobbar - även om tiden hemma blir mindre.
SvaraRaderakram j.