Min känslor är lite upp och ner just nu, de är många tankar kring mycket och saker och ting bubblas upp hela tiden. Men jag känner mej ändå väldigt stark och lugn. Hade jag mått så här för 10 år sedan så hade jag varit konstant arg och ledsen med många utbrott, men inte nu. Ett lugn infinner sig i min kropp och jag tänker goda tankar. Istället för att gå omkring och ha de i mitt huvud så pratar jag om det, eller skriver om det! Tack gode gud för att jag har min älskade Jonas som ständigt lyssnar på mitt malande...
Jag känner att jag skulle vilja skriva mer om saker och ting, men känner att jag inte riktigt är villig att "klä" av mig så naken... Visst ni mina söta läsare vet mycket om mej, men inte allt... ;-) Tänk att små saker här i livet kan ändra så mycket på ens liv, hurdan man är och hur man lever. Saker som hände för 10-15 år sedan kan sätta såna djupa spår i en på både gott och ont. Idag har jag lärt mej att handskas med min ilska och med mina känslor! Jag går inte som på nålar när jag tycker att något är fel, jag håller heller inte de inom mej utan säger istället vad jag tycker direkt. Jag går inte omvägar längre utan tar närmsta smidigaste vägen för att jag själv ska må bättre!
Jag skulle inte vilja byta ut mina "ungdomsår" mot allt här i världen. Känna en slags ångest som man gör när man är tonåring, känslo rus som ständigt är i kroppen och att man ska vara alla till lags. Nä fy fasen vilken jobbig känsla....:-( Nu är jag 30 år ung och har en helt underbar familj och det är så härligt att känna att man har "hittat hem" i sina känslor!! Jag bestämmer över mej själv och ingen i hela världen ska få trampa på mina känslor igen!!!
måndag 8 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stå på dig!!! Jag tänker på dig ikväll och vi står bakom dig om du behöver hjälp med att "försvara" dig. Tycker också att det är bättre att säga saker och ting direkt!! Kram/E
SvaraRaderaStå på dig! :)
SvaraRaderaSå härligt att läsa!
SvaraRaderaÖnskar du kunde ha delat med dig av den känslan till mig, visst infinner den sig.. men alldeles för sällan :(
Kram!!
Visst är denna känslan helt udnerbar. Har haft en riktigt jobbig uppväxt som tyvärr inte avslutades förrän för 3 år sedan, men dessa 3 åren har jag fått leva MITT liv, inte någon annans, inte någon annan som kontrollerar minsta lilla jag gör mm mm. Det är helt underbart. Det är jag och min lilla familj idag som gäller. Alla andra får vänta... Vi går först nu...*ler* Kram
SvaraRadera