Jag har ammat för min allra sista gång i förrgår morse... De känns i hjärtat det ska jag inte sticka under stolen med. Tänk att jag aldrig mera ska få amma:-( Ingen liten bebis som ska få smaska i sig min grädde mer....
Nu är Fabian stora killen och han klarar sig utan mitt bröst och jag slipper hans ständiga bitande i brösten oxå...
Han kan stå helt själv nu, har dock inte riktigt fattat de där med att gå eller dra sig framåt. Varför ska man göra sånt när de finns andra som kan bära och dra en framåt? De är väl bättre att sitta i sin gåstol och bli iväg skjutsad av sina storebröder, de är ju mycket roligare än att ta sig fram själv;-)!
Imorgon blir min lilla bebis 9 månader. Fatta att för precis 9 månader sedan låg jag med värkar på Värnamo sjukhus och trodde att innan kvällen så skulle vi vara 3 barns föräldrar. Tje fick vi, inte tänkte Fabian komma ut till denna kalla värld så snabbt inte. Nej han lät sin mamma ligga där och ha ont ett helt dygn till;-)
Ååå vad jag vill uppleva den där hemska smärtan igen, hur jäkla ont de än må göra.. Men nej så blir det inte och jag kommer aldrig mera få amma. Och de känns i hjärtat det måste jag villigt erkänna... *Snyft*
måndag 22 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du får se fram emot allt annat roligt ni kommer ha med de tre fina barn ni har, men jag förstår hur du menar. :)
SvaraRaderaDet är verkligen otroligt vad tiden går fort och det är på barnen man ser det tydligast. Det gäller att ta till vara nuet. Själv har jag svårt att stanna upp och bara njuta fast jag egentligen vill. Det nuet som jag ska njuta av just nu är en 2,5 åring som inte vill sova middag fast han verkligen behöver och en enorm tvätthög som ligger där och väntar, underbart;)
SvaraRaderaHa en bra dag!
Kram Veronica
Åh, förstår att det känns sorgligt att sluta amma! Antar att jag snart också kommer göra det med min 10-månaders.
SvaraRaderaÄven om detta bara är mitt första barn så vet jag ju aldrig säkert om jag kan få fler barn, eller kunna amma problemfritt med dem...
Så söt han är förresten din grabb, min tycker också om att stå men tycker fortfarande krypande är roligare än att gå, hehe :)
Om du så skulle föda och amma tio ungar till, skulle du ända vilja göra det igen. Jag är likadan. Aldrig är man nöjd ;)
SvaraRaderaKram!