fredag 16 januari 2015

Att jag aldrig lär mej....

Direkt efter jobbet åkte vi till frisören och klippte Douglas och Alfred... Så fina blev dom, men seriöst detta med att vänta på sin tur är verkligen inte kidsens starkaste sida... Dom låg mer på golvet än satt på sina små rumpor... Hur kan det klia så fruktansvärt mycket i ett barns kropp efter en hel vecka på skola, förskola och fritids? Hur kan dom ha så mycket energi??? Borde dom inte vara lite trötta iallafall?
Hem i 2 minuter och dividerade om vad som skulle serveras till kvällsmat? Japp, jag fick 3 röster mot min lilla ynkliga och det blev taco som vanligt på en fredag hemma hos familjen Tajkon, öh menar Grunditz!;)
Alfred och Fabian följde med mej och handlade! Jonas hittade hem i 5 minuter, men drog sedan in på hockey till Jönköping..
I bilen hade jag som vanligt förmaningstal att gossarna skulle vara lugna, tysta och stilla inne på Hemköp!
Alltså det blev motsatt effekt... De körde race med de små vagnarna, krockade med varandra, for runt som 2 små torra skinn och ja levde allmänt rövare...
Alltså vi kan inte gå in där förrens vi hörs över hela butiken och jag höll på att både brinna upp i huvudet och kroppen och givetvis var ju hela Skillingaryd och handlade... Alltså nä, så klart inte hela byn, men många var det...
Resultatet av kvällens handling blev katastrof... 
Jag var arg som ett bi när vi åkte hem och undrar varför i herrans namn mina kids jämt ska vara som små huliganer?
Just ikväll slog det mej att dom förmodligen skulle varit ett par hekto lugnare om jag och kidsen petat i oss något att äta.. Ja för så är det, alla 3 hade blodsockret nere vid tårna och då blir kidsen mer vilda än tama och mitt humör grinigt... Öh nä, inte alls en bra kombo... ( jag som annars är som en tickande matbombo och som alltid måste äta var 3:e timme missade detta i all stress...)
När vi kom hem var kriget igång och alla bråkade med alla...
Men mat hjälper och efter en timme var vi åter sams och kunde äntligen börja vårt fredagsmys! 
Det är vid såna här tillfällen jag så gärna skulle vilja trolla, ja bara *simsallabim* och maten står på bordet och alla kan hugga in och sedan bara knäppa i fingrarna och allt dukar bort sig! Ja tänk om man kunde trolla alltså, vilken lycka!;)
Popcorn, lite godis, läsk, dipp, gurka och morötter! En lyxig fredagskväll! 
De roliga är att barnen gärna äter morötter, gurka och dipp mer än godis! Gött att man lyckats uppfostra dom på något bra iallafall! Ha, ja för just nu känns det så... Vad har vi missat i deras uppfostran? Varför är våra kids så himla vilda för? Innan jag fick barn hade jag en bild av att mina blivande barn skulle lyssnade på vad jag sa... Men nja den bilden finns väl kanske inte nu mera... Den är helt tvärt imot...;) Ja ja, självklart är det inte alltid så jobbiga och handla med, men just ikväll var dom katastrofalt jobbiga, skitungar!;)
Jag var tydligen oxå världens dummaste och fulaste mamma för 4 timmar sedan... Jo då så att... Men sen vände det och jag blev världens bästa mamma! Snacka om snurrigt... Det är ju inte konstigt att man är som man är...;)
Gissa en gång om detta glas med rödvin satt bra i halsen! Ja fy tusan va gott det var!;)
Nu ligger jag nerbäddad i sängen och har ont i min mensmage.. Men åh va härligt! Ja med tanke på att mensen slutade för 2 dagar sedan och den var på besök i 2 (fucking) veckor! Jävla skit spiral... ( och så lägger vi på 2 veckor med svullen mage och mysiga flytningar, ja men yes liksom!!!;)) Funderar starkt på att dra ut den fan, ja för vad ger den för skydd när man ändå inte kan pippa...
Uppmuntrande inlägg så här på fredagskvällen... Men ja, snart är det en annan dag och förhoppningsvis blir den dagen bättre och inga bråk med barnen! För ja, fy tusan va de är jobbigt att vara osams med sina barn...❤️
God natt!!

5 kommentarer:

  1. Det är verkligen skitsvårt! Och jag ska inte på ngt sätt påvisa att jag förstår och är mer insatt i barnuppfostran (hade en skrikande 4-åring på ICA-golvet senast i veckan).

    Men jag tänker ex.vis: Vad blir konsekvensen när de inte gör som du/ni säger?
    Ni handlar färdigt, kommer hem och de får fredagsmys?

    Som sagt; TA INTE ILLA UPP. Jag menar inte alls att ha näsan i vädret här!! ;-)
    Bara en fundering.

    Ha en skön helg!
    Kram M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det svårt... Att vara förälder måste nog vara ett av det svåraste "jobben" man kan ha... Det finns liksom aldrig något rätt eller fel... Svinsvårt..
      Skönt att höra att du också har en liten som kan slänga sig på golvet i affären;-)

      Jag vet... Jag vet... Det är den där balansen som är så svår...
      Egentligen borde dom ju så klart inte fått någon fredagsmys.. Men Douglas då. Skulle han ha fått sitta inne på sitt rum och också skämmas fast han varit hemma och inte sagt ett pip...? Ja som sagt, det är så jäkla svårt, den där balansgången...
      Kanske hade det inte blivit något fredagsmys om Jonas hade varit hemma. Han är mer bestämd än jag, jag är kanske en aning för snäll vilket resulterar i att jag kanske biter mej själv i svansen...

      Nä jag tar absolut inte illa upp! Gillar starkt din uppriktighet!!

      Stor kram till dej K

      Radera
    2. Självklart ska man inte kollektiv-bestraffa alla för något som kanske en eller två gör (eller inte gör). Men det borde ju vara samma sak åt "andra hållet", right?
      Om bara en eller två uppför sig, men inte den tredje; ska man kollektiv-belöna alla tre då? ;-)

      Jag tror det är viktigt att kunna "belöna" bara ett barn och även "bestaffa" ett barn. Men som sagt, det Ä.R. skiiiiitsvårt..!!! :-o

      Radera
  2. Kära lilla äppelblomma! Du är inte ensam om att trilskas med guldklimparna. Eftersom mina nu befinner sig i övre tonåren och jag ser dem allt mindre har vi kommit över trots-i-affären-tillfällena. Kan trösta dig med att när jag ser tillbaka på deras småbarnsår minns jag nästan bara det som var trevligt, kul och givande. Kanske hjärnans försvarsmekanism... dessutom märker jag att mycket av det som jag tjatade om faktiskt landade någonstans i deras hårddisk! Kämpa på och njut så mycket du kan! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack snälla för dina ord! Dom tar jag och stoppar långt in i hjärtat! Tack för dina peppande ord, då finns det kanske hopp för mina älskade små grisar!!!

      Kram i massor K

      Radera

Tusen tack för din kommentar!