Provtagning...

Jag är en sån där människa som säkert gärna klagar både högt och många gånger när jag mår dåligt, har ont och känner mej krasslig. Men jag är å andra sidan inte den som är den som ringer till läkaren så fort jag inte mår som jag brukar...
Men under hösten har jag inte mått som jag brukar... Jag har inte haft någon ork till något, känt mej deppig, skittrött, haft konstiga tankar, mensen varit upp och ner och hit och dit, (och den brukar annars vara som en klocka!) lossat miljoner hårstrån per dag, gått upp massor i vikt , frusit som en hund (om nu hundra fryser?;-)) och ja listan kan bli lång!
Jag har helt enkelt inte känt igen mej själv....
Så efter mycket om och men och massa lovande till vänner lyfte jag så äntligen på telefonen och ringde till farbror doktorn igår...
Bara det liksom, vem i fåglarna ringer jag och vart!? Ja ni hör, så ofta ringer jag så jag inte ens har en aning om vilken min husläkare är;-)
Jag har haft mina aningar om att jag eventuellt kan ha besvär med sköljdkörteln... Den där lilla saken som sitter i halsen! (Läs HÄR för er som inte har en susning om vad det är för något!;-))
Jag berättade för farbror doktorn om hur jag kände och hade mina misstankar om sköldkörteln! Jag berättade att jag också har denna sjukdom på båda mina håll i släkten, både fastrar och mormor och denna sjukdom är visst en liten äcklig sak som man ärver....
Han såg då i mina journaler att jag tagit detta test innan, för flera herrans massa år sedan. Men han tyckte absolut att jag skulle ta ett blodprov på detta!
Så på morgonen idag åkte jag till vårdcentralen och tog ett litet rör med blod och nu är det bara att vänta...
Apropå detta med att ta blod ur armen.. Ju äldre jag blir, ju jobbigare blir det när dom sticker in den där skit lilla nålen i armen och bara *slurp* ur med blodet in i det lilla röret. Jag måste titta bort och låta mitt huvud vila mot stolen, annars svimmar jag... Pinsamt, men sån är jag.. Har dock inga som helst problem att se på andra när dom blir stickna och får sprutor, men på mej själv. Nä det pallar jag inte...;-)
Det bästa vore ju ändå att det vore denna sköldkörtel som spökar på någotvis. Ja fast det kan låta dumt, men ja då får jag ju ändå svar på varför jag har mått som jag har gjort under den här hösten och vintern.......