Det känns som ett stort svart hål och allt känns så himla overkligt...
Jag ser ditt ansikte framför mej hela tiden. Ditt breda leende...
Jag drömde inatt att du kom in genom dörren som du brukade göra. Kom in och hade som vanligt dina händer i byxfickorna och bara log med hela ansiktet!
Allt känns så fruktansvärt konstigt. Jag känner mej så tom, frustrerad, förbannad, ledsen och arg...
Varför?
Varför?
Varför?
Frågorna är så många?! Så många frågor som jag/vi aldrig någonsin kommer att få svar på...
Enda in i det sista ville du förskona oss vänner från så mycket... Till och med då tänkte du på oss och inte dig själv!
Det är så overkligt, att inse att vi aldrig någonsin kommer att få träffa våran vän mer, aldrig...
I 43 år fanns du här på jorden, din bortgång är som en stor jävla tomhet... En fruktansvärd tomhet...
Jag är arg just nu, arg på att de spekuleras så förbannat mycket... Hur kan folk ha mage att gå omkring och prata så mycket smörja som de egentligen inte har en endaste aning om? Så snälla, ta reda på mer fakta innan du tar vissa ord i din mun och sprider dem vidare, snälla!
Vänner, var rädda om er! Vi lever bara en gång och den gången är nu!❤️
Fina du <3 Lider med dig/er det Ni nu går igenom.... Jag talar av egen erfarenhet när det gäller den förbannade jäkla sjukdomen. Du skriver så otroligt vackert om Er fina vän, jag blir så rörd och tårar rullar. Livet är fan inte rättvist på något vis, dom bästa slits ifrån oss när dom skulle ha fortsatt sitt liv tillsammans med familj/vänner här på moder jord. Angående "folk" som pratar utan att veta, ja dom vet nog inte att hut går hem. Nu ska jag gå och ge min älskade dotter och make en stor kram och tala om för dom hur mycket jag älskar dom....Tack för att du delar med dig till oss som läser din blogg. Många styrke kramar från mig (jag har läst din blogg länge och kommenterade ofta förut under namnet Cypernpia) Men pga sjukdomar och andra ledsamheter så har jag bara läst din blogg
SvaraRadera