Vänner....

1 vecka har gått sedan vår älskade vän lämnade detta jordeliv... Det känns fortfarande som en stor äcklig mardröm som jag vill vakna upp ur...
Jag har så konstiga tankar för mej, så ja jag blir nästan lite rädd för mej själv... Ventilerade dom med min vän ikväll och ja hon tyckte också dom var hemska.. Men jag ventilerade dom och det är de som är så skönt att jag kan göra det med mina vänner!
Det sägs att det är i sorg och i jobbiga situationer som man vet vilken ens riktiga vänner är. Och JA så är det, det är verkligen så!
Gud, vad vore jag utan er mina älskade vänner (och familj/släkt) och vad vore jag utan er läsare! Ni är helt underbara som stöttar mej/oss igenom detta!
Alla dessa SMS, mail, telefonsamtal, kommentarer och kramar! Ja jag blir alldeles rörd, vilka vänner ni är! Tack för att ni finns i mitt liv!!
Igår träffade jag underbara Sara, hon hade köpt denna underbara bukett med tulpaner och skrivit ett fint kort till oss! Så underbart snällt! TACK!!!! Hon är en sån där vän som alltid kommer med små presenter när man har det tungt, hon är alltid en vän som finns där alltid! Hon är en av alla mina underbara vänner som finns runt mej!
Bara ett par rader här och där som någon skriver till mej/varandra, vi alla finns där för varandra alltid!! VÄNNER!!!
Jag som alltid har varit livrädd för döden innan, är i total skräck just nu... Det finns inget fint med den där döden, inte ett dugg...
Jag borde nog gå i någon slags av terapi för att bearbeta detta, jag tror det kan vara bra! Eller i alla fall kanske läsa en bok? Finns det någon för vuxna?

 Idag har jag jobbat... Jag vet inte om det var bra, eller om det kändes bra? Jag vet inte om det hade känts bra att vara hemma heller? Just nu känns det som om jag inte vet något.. Jag bara är....
Men det får man, det har mina vänner sagt! Dom har också sagt att jag (vi som går igenom detta nu) ska ta fram mitt (sitt) ego nu. Jag (man) ska vara så egoistisk som det bara går att vara. Vara egoistisk och bara tänka på hur jag/vi mår inuti mej/oss själv(a)... (Ja så klart inte så egoistisk så jag/vi sårar någon i min/våran närhet, men ja ni fattar!?)
Att vara egoistisk är inte lätt, nä fy sjutton va svårt det är... Men jag jobbar på det;-)
Jag var i några andra små grannbyar idag, där var det slask, plusgrader och grått...
När jag närmade mej Skillingaryd kom åter vintern! Jag älskar detta vinterlandskap! Måtte denna snö stanna hos oss den här gången! Är det vinter, ja då ska det också vara vinter!;-)

Att fota  och sedan redigera bilderna, ja det är något som just nu får mej att må bättre i själen!
Nu håller vi tummarna att snön ligger kvar, för då ska jag ge mej ut i helgen helt själv i skogen och fota massor! Hitta styrka bland snön, träden och tystnaden!