Vackert...

Igår eftermiddag tog vi oss ut i skogen! Alltså det måste ha något att göra med min ålder, för attans vad jag njuter där i skogen nu för tiden!
Kantarelljakt stod på dagens agenda och vi tog med oss barnen som direkt hittade ett gammalt trä som de genast började göra om till en koja. Vi tog även med oss en kär vän som verkligen behövde andas lite extra skogsluft nu i svåra tider...
Jonas som annars inte gärna hänger med mej ut i skogen på kantarelljakt blev helt fångad av skogen och lyckan i hans ögon när han sprang på svamp, ja den lyckan är fantastisk att se. Ja för när man springer på ett fält med guld överallt blir man helt överlycklig och bara slänger sig ner på marken och plockar upp det där guldet så varsamt så varsamt och lägger i påsen!
Flera gånger hoppade jag högt när jag gick in en bit i skogen och var långt bort från mitt sällskap när de knakade och brakade bredvid mej... Undra just hur många djur som gick och tittade på mej?
Vi sprang på den här vackra bilen! Jag blev så fascinerad av den. Den bara stod där och var rostig, trasig och väldigt ful. Men ändå så vacker... Undra vad den varit ute på? Vad hade den för historia som den bar med sig i bagaget måntro? Ja det kommer jag så klart aldrig få veta, men en sak vet jag. Den är vacker! Tänk att en ful gammal rostig bil kan bli så vacker, ja iallafall i mina ögon!

Om vi fick några kantareller? Jo då ett helt gäng med STORA underbara kantareller fick vi och som sedan fick bli till en ljuvlig omelett till kvällsmat!